Aftonbladet – 24 september 1842, sida 1

Herr Andreas Hsia är den enda, som skulle kunna lemna några upplysnivgar derom, svarade gumman efter en pau:. HTonom lät grefvinnan kalla då hon kände sitt slut nalkas; de talade länge med hvarandra och alldeles allena. När jag åter fick inträda i rummet, hade slottskommendanten redan lemnat detsamma; men jag påminner mig att j:g då, i detsamm2, saknade jernskrinret, som dittills alltid stått vid öfra ändan af sängen.n Och ända til dess hade det stått der? inföll ynglivgen lifligt. Ja, det är säktert,, svarade gumman. Det kunde bringa ljus i sakens, ropade pagen i det han gick bä tigt upp och ned i rumwet. Meo, hvad skall jag göra? Skall Äg tala med fursten sjelf och berätta honom hvad jag nyss fått veta? Nej, nej, för Guds skulll ropade Betty och fattade ävgsligt hans arm. Fursten skall, som jag hört sägas, vara häftig i vrede och snar till misstankar. Du skulle ju lätt kunna bringa en kanske alldeles oskyldig menniska i förderf.o Så talar jag med stottskommendanten sjelf; jag fordrar af honom upplysning hvar den vid grefvinnans död befistliga kistan tagit vägen, och hotar honom med att angifva hos fursten hvad jag vet och kinrer om saken.n M-n hur skall du kunna leda i bevis alt kistan verkligen funnits vid grefvinnans dödr, frågade Betty balfhö,t. Tant mins kanbända om några ögonblick icke ett eada ord af allt hvad bon nyss sade Gustat ville svara, men i detsamma började fru Margreta tala. VÄicke detta sött vin? Jo visst måtte det vara sött vin?, frågade hon, pekande på butsljea och på glaset, hvilket hon sielfför ett ft minuter sedan hade satt ifrån sig på bordet. Då vill jag icke dricka deraf, ty ena drye: sött vin har en sång haft bittra följder.