Aftonbladet – 23 september 1842, sida 2

drog åt en styrelse, med Kontraktsprosten Ödman till ordförande, att vidtaga nödige åtgärder och undersökningar till vinnande af detta vigtiga ändamål. Dessutom har Reg. redan beviljat ett statslån, stort 4000 Rdr Bko, till Söder-Wissjö mossärs uttappning i Björklihgö socken, sämt 4000 Rdr Bko till Blackfjärdens, Måsa och Hesslinge sjöarnes sänkning i: Trögds härad. ov Om; som man hoppasy alla dessa sjösänkningar och vattenafledhingar inom 5 år i lär net blifva ändamålsenligt verkställde, kan med all säkerhet beräknas, att minst 50,000 tunnland nu vattendränkt. jord, som endast lemnar ett uselt. och svårbergadt starr-hö, kunna: sättas i odlingsbart tillstånd, med en på: de flesta ställen ypperlig jordmin. — Landskrona tidning med dagens post meddelar det protokoll, som vid det tadlade rådmansvalet i nämnde stad blifvit hållet, men. tillika en insänd årtikel, hvaraf vill synas, att icke allt hvad vid valet förekommit blifvit i protokollet intaget. — Kontraktsprosten Kinmanson, pastor i Åby al Linköpings stift, har, såsom kurator. för Hedmanska stipendiet : vid Upsala universitet, begärt, att en på stipendiet gjord räntebesparing af 2000 Rdr Bko måtte få användas till bidrag för inköpet af ett nationshus åt Östgötha nation vid nämnde universitet. Såsom skäl har herr prosten anfört, att till stipendiet, som blifvit gifvet åt tvenne bröders, Leonhard och Petter Kinmansons descendenter, ej andra pretendenter för närvarande finnas, än prosten Kinmanson och. hans; tvänme söner, samt Petter KinManson: n. v. descendenter, af hvilka ingen för därvarande idka studier eller på länge kunde komma att besöka universitetet. Både kensistorium akademicum och universitetets kansler hafva tillstyrkt denna anhållan, men Regeringen bar likväl afslagit den, med den erinran, attstipendiet ej fick drgaas till främmande ändamål. OM STÄNDERFÖRFATTNINGEN I PREUSSISKA MONARKIEN. I en af de större öch inflytelserikare tyska tidningarne finna vi en artikel, rörande den vigtiga frågan, huruvida den absoluta makt,som i Preussen och Österrike ligger i monarkens hand, har någon grund i tyska fölkets egen historia, eller om den är en falsk utväxt på en souverainetetstheori, som öfverallt, med talet om ett slags gudoialig delegation, velat göra sig gällande. Den intressanta utvecklingen har sin tillämpning på mer än ett folk; hvad, som gäller för den germaniska stammen, har, med några lokalolikheter, betydelse äfven för Germanernes anförvandter på andra sidan om hafvet: vi skola derföre meddela det hufvudsakliga af artikeln. sTurpe est homini nobili sua jura ignorare! Med ett sådant motto vände sig Preussens Ständer till efterverlden, då de i början af det sjuttonde århundradet läto i tryck allmängöra de Frioch Rättigheter, som de ärft från förfådren, på det att. efterkommande måtte betrakta dem såsam natianaltatana palladium och värja dem emot hvarje anfall, som kunde hoa dem ifrån den då för tiden i Frankrike uppkomna ideen EN en oinskränkt souverainetet (under Ludvig V): I likhet härmed -beslötoäfven de Osterrikiska Ständerna att offentliggöra de samtliga privilegierna af år 4619, då kejsar Ferdinand I icke blygdes att taga religionen sjelf och den pistådda nödvändigheten af en större enhet i styrelsen (centralisations-ideen) till svepskäl, för att störta folkets urgamla statsförfattning, och begagna regeringsmakten ensamt till furstens och hans närmaste omgifnings nytta. Märkvärdigt är imedlertid, att Preussen och Österrike voro de begge enda tyska stater, hvari souverainetets ideen faktiskt kom till stånd i den meniug, som sjuttonde århundradet hade uppfattat den (d. v. s. såsom Ludvig XIV naivt yttrade: Vetat cCest moi); under det att i de öfriga smärre tyska staterna och ofta rätt obetydliga territorier den gamla folkförfattningen mer eller mindre stark, men dock åtminstone alltid i vördnadsbjudande ruiner, bibehöll sig, ända till den i de sista tiderna ifrågakormna restauration af den tyska nationalfriheten Man har icke sällan talat om absolut makt i den preussiska konungens hand, på ett sätt, såsom anförde män blott en helt och bållet otvifvelsktigt satts. Vi vilja dock, en gång för alla, fråga bistorien bärom. Före 4806 -voro.;akejsaren och riket, de tvenne hvarann organiskt motsatta och ömsevis kontrollerande makter, som, ) Det är skamligt för hvarje ädel menniska, att icke I känna sina rättigheter.