Aftonbladet – 21 september 1842, sida 1

DEN OSYNLIGA HANDEN. BERÄTTELSE AF WACHSMANN. Stormen kastade stora regndroppar, blandade med snöflingor, smattrande mot salsfönstren af det på slätten byggda Gross-Meseritsch. Den af smält is redan öfver sina bräddar uppsvällda Oslava hördes brusa på afstånd, då — det var redan afton — en ung, smärt, bögväxt man af ungefär tjugufyra års ålder inträdde i rummet. Bredvid kaminen, i hvilken en tjock trästubbe flaraomade, satt, på en liten, med brunt läder öfverdragen länstol en ofantlig gammal fru, i hvars nästan slocknade ögon och mumielikt sammanskrumpna ansigte röjdes en fullkomlig liknöjghat för allt hvad som tilldrog sig omkring henne. Hon var en bild afiden höga ålderdomen, som redan blifvit barn på nytt.; En ung, intagande blondine, klädd såsom medelklassen brukade vara i den ort och på den tid följande händelse tilldrog sig, hade just satt ifrån sig rocken och sländan, hvarmed -hon nyss sysselsat! sig, för att laga om det brinnande träblocket, så. att det skulle flamma litet Nifligare, då hon, uppmärksam vid det buller, som den inträdande personen gjorde, upplyfte sitt, af kamineldens hetta glödande ansigte, blickade åt sidan och lät den stora branden falla tillbaka. dÄr det möjligt, Gustaf, älskade Gustafl utropade hon. Det var som om hon velat ila emot ynglingen och kasta sig uti hans öppnade armar, men: hon besinnade sig hastigt, hennes sköna anlete öfvergjöts af en Purpurrodnad och hon stammade förvirrad: aJag får: be er vara välkommen, bäste kusin!