Aftonbladet – 21 september 1842, sida 1

sig, som när han går fram och tillbaka i siit rum. Till och med rösten hade ett annat uttryck.n cJag mins bonom blott såsom en drömp, sade Beity. cMen bra gerna skulle jag vilja ännu en gång se denne man, hvars namn och krigiska rykte är i bvars mans mun. Men detta kommer väl aldrig att inträffa, då vi oförtöfvadt skola :emna borgen.n i scHuru? ropade den unge mannen förvånad. Ni skulle vilja lemna denna trakt, der du är född och der tatt tillbringat hela sitt lif och blifvit så gammal? — Säg mig, älskade Betty, hvad som förmår er, eller, rättare sogåt, dig ull detta beslut? Jag tycker att Di för närvarande icke kunna få någon bättre vistelseort. eJan, inföll den gamla, som åter blifvit uppmärkssm, adet är hvad jag alltid säger. Hvsd skola vii en främmande trakt? Ingen känne: oss der. Alla, som jag har känt, äro döda, — Här är det så tyst, så stilla, så trefligt. — Ack! jag bar väl också upplefvat mången sorglig stund i denna trakt, när den saliga grefvinnan lefde, hvars liftjenarinna och förtrogna jag var, och mycket tilldrog sig på den tiden, som jag aldrig kan glömma, ehuru jag annars glömmer bort allt hvad som tilldrar sig omkring mig; men jag tycker, att om jag icke längre såge de här gamla rummen och det förfallna vapnet af familjen Wiczkorwa, i hvars tjenst jzg tillbringat hela mitt lif, och om jag icke hörde bruset af floden derute, så skulle jag icke kunna dö lugn.x aDet undrar jag alldeles icke på, att det skulle förefalla tant svårt, ja — nästan omöjligt att ombyta vistelseort, svarade ynglingen med sti