Aftonbladet – 21 september 1842, sida 1

SSR AAaN SvEe FRU RT TSE SEA SAS SAO Se SIENA aJa så — så att han bar blifvit fursten, lallide jen gamla. Hon! — om hon bade upplefvat det, så skulle hon väl hafva älskat eller ock — hatat honom ännu mera.n cOm hvad talar tant? frågade ynglingen uppmärksamt, vändande sig till Beity. Flon talar,, svarade denna sakta och sedan hon öfvertygat sig, att den gamla åter hade försjunkit i sin förra dvala; ahon talar om salig grefvinnan, furstens första gemål. Eburu redan till åren, skall denna hafva gift sig med honom af den mest passionerade kärlek, men sedan, då hon såg att han icke motsvarade denna häftiga kärlek, utsn snarare visade benne köld och motvilja, skall hom börjat hata honom lika gränslöst, som hob älskat honom förut. aFla ba hal skrattade Gustaf. Som serdeles äm make kan jag just inte tänka mig fursten. Så vänlig och god hans nuvarande gemilär och, ehuru mycken uppmärksamhet han visar henne, så förefaller det mig ändå alltid som skulle det varit blott beräkning och egennylta, som sammanparat honom med grefvinnan Isabella von Harrach, dotter af kejsarens förste geheimeråd, öfverste-kammarherre och dessutom monarkens gunstling. Jag har nu i tvenne år omgifvit hans person, och derunder har jag alhid sett honom kallt och stelt iakttaga alla formalitetens fordringar mot sin maka. Deremot har jag öfverraskat bonom två eller tre gånger, jollrande med sin lilla dotter, Maria Elisabeth, och jag kan icke beskrifsa, huru förändradt hans utseende då var. Rynkorna i pannan voro då slätade, det eldiga ögat rullade icke så vildt som annars, ej heller blickade han så dystert ped framför