Aftonbladet – 20 september 1842, sida 2

sakad genom regnet, som följt på den häftiga torkan och hvarigenom träläggningen svällt ut. — En rättegång i Paris, som erinrar om fru Laffarges förgiftningsprocess, har under de sednare dagarna ådragit aig allmänhetens uppmärksamhet. Herr de Marcellange, tillhörande en förnäm familj och allmänt aktad, blef nemligen en afton hemma i sitt rum, omgifven af sitt tjenstefolk, dödad af en obekant medelst ett skott genom fönstret. Misstankar föllo på en viss Besson. Denne blef ställd till rätta och har nu, trotts sitt bemödande att vilja ådagalägga ett alibi, blifvit dömd till döden, såsom skyldig till mordet. Så till vida erbjuder saken intet så utomordentligt. Men ehuru ingen annan blifvit dragen för rätta, anser man dock för mer än sannolikt, att denna Besson endast varit ett verktyg i händerna på den mördades fru. Herr de Marcellange hade länge med sin hustru lefvat i de bästa förbållanden, till dess, genom svärfadrens död, bans svärmor kom i huset. Ifrån denna stund var den husliga freden störd, och den likgiltighet, hvarmed hon och hustrun började bemöta mannen, meddelade sig snart åt tjenstefolket. Herr de Marcellange fördrog allt af kärlek till sina två barn; men då dessa dogo hastigt efter hvarandra, icke utan att misstankar föllo på modren, att hafva förgiftat dem, blef en längre sammanlefnad för honom odräglig och han flyttade till ett hus i grannskapet. Det var här han blef skjuten. Den olycklige tycktes haft en förkäsnla af det öde, som väntade honom, ty ban gick aldrig ut obeväpnad, och besver ofta sina slägtingar att hämnas bans död, i fall man skulle mörda honom. En mängd af vittnen hafva blifvit afbörde, och det är icke utan, att man kommit på spåren bestickningar, för att rådda Besson genom falska vittnesmål. Tvenne af vittnena blefvo dömda för mened. Man förmodar äfven, att hustrun och svärmodren varit verksama härvid, ehuru de icke direkt äro komprometterade,