Aftonbladet – 20 september 1842, sida 2

måste det väl först och främst afgöras, om verkligen ingen sådan mellanlänk i någet hänseende; hvarken medelbart eller omedelbart finnes, hvarom det ännu torde tåla vid att yttra några ord, och för det andra erkönner man ju genom sjelfva beskyllningens rubricerande, att det i sig sjelf måste vara nidingsaktigt att stå i relation till Svenska Biets redaktion, hvilket är ganska naift. Mycket lärer derföre ännu, såsom man ser, återstå för de allierade att uppgöra i denna sak, om de ej skola förlora frukten af hela sin föregående möda. För egen del hafve vi blott velat fästa uppmärksamhet på nödvändigheten, att se saken ifrån dess objektiva synpunkt och efter vanliga bevisningsgrunder, och tillika derpå, att det just är detta, som de allierade framför allt sökt undvika. I sammanhang härmed kan tiden nu vara inne att äfven upplysa om de trenne ändamål, för hvilka vi till en början ansågo oss böra dröja att utlåta oss i denna sak. Dessa ändamål voro: 4:o Att vi på förband visste, att vederbörande genom sjelfva öfserdriften och orimligheten af sitt skrik slutligen skulle bringa sig sjelfva i klämman samt ex absurdo bevisa, att Aftonbladet ej behöfde inlåta sig i annat än hvad som angick sjelfva saken; 9:o att det genom samma deras framrusande och gemensamheten i skränet skulle utan vår medverkan blifva fullt uppenbart, att en verklig koalition i detta fall egt rum emellan Freja, Biet och Minerva, i ändamål att ljuga ned Aftonbladet, samt 3:o att publiken likaledes af samma omständigheter skulle sjelfmant inse deras hufvudändamål, att få corpus delicti i Aftonbladet förbisedt, för hvad de allierade sjelfskapat och genom skriket velat göra troligt. Härmed torde det vara nog för denna gången. I alla fall är det roligt att se huru den gamla hvalfisken, som här gått tillhanda med råd och dåd, vid detta, såsom andra tillfällen då han varit i trångmål, genast börjar tala om pressens reformp, någonting som den beskedlige Östgötha Correspondenten genast sjunger efter. Vi instämme för vår del af allt hjerta i önskan om en sådan reform; men detta hörer till ett serskildt kapitel, hvarom mera framdeles.