Aftonbladet – 20 september 1842, sida 2

; De fleste af Aftonbladets läsare torde erinra sigen artikel i detta blad för Onsdagen d. 7 dennes, kallad: Den stora hemligheten, eller något. om det väsendtliga i den stora tidningslvisten innevarande sommar. Denna artikel bar haft; en; högst intressant och nära nog trollsk verkan på de trenne allierades chorus mot A!töpbladet.. Först slog den dem ett par dagar medöstumbet: Biet åtminstone för sin del kunde ålls icke komma sig före, utan begärde rent af respit. till nästa vecka för att få tänka på svaret; mensså bar detta dröjsmål också sedan allat af sig icke mindre än fem långa artiklar i Biet, iöberäknadt de artigheter, som i den vankga, möfversigten, åt oss utdelas hvarje dag, samt-slika många och ännu flera i Minerva, äfvensof dito något smått i Freja. Detär då icke her än billigt, att vi hedra våra fiender åtminstonre-med några rader till svar. För att i möjligaste måtto undvika vidlyftighet, vilje vi på en gång i korthet resumera hvad som utgör det väsendtliga i denna polemik; nejäligen att Freja, Minerva och Biet i förening under loppet af månader förkunnat allmän: heten, att nidingsdåd, bofstreck, lörnmord på privatlifoet m. m. vore begånget uti Aftonbladet under förläggarens frånvaro af den medarbetare, som de allierade benämnt bladets interims-chef, och att de allierade ordentligen öfverbjudit hvarandra, likasom hade de befunnit sig på en offentlig auktion, uti de mest nerfskakande skildringar eller de grufligaste anathemer öfver detta brott, för bvilket Attenbladete-redaktion sattes i bredd med pionierer och korrektionister. Det gick så långt, att Aftonbladets förläggares efter sin hemkoröst dagligen bestormades med anmaningar att förklara sig, huruvida han icke med anledning häraf ville rent af skilja sig från de redaktionsmedlemmar, som ej offentligen protesterat mot nidingsverket. Hufvudanledningen till, likasom ändamålet med allt detta voro, såsom vi äfven togo oss fribeten åd2galägga, aildeles icke svåra att inse. Alla tre de ifrågavarande tidningarna hade redan nogsamt märkt, buru de, dels i följd af publikens kännedom om de respektiva redaktionerna, dels också i följd af sina egna beteenden och sitt manövrerande bakom kulisserna, sjunkit så djupt i den allmänna opinionen, att någon utomordentlig ansträngping behöfdes, i fall de icke alldeles skulle gå åt botten. För detta ändamål var det visserligen en god sak, om det kunde lyckas dem få tag i den första bästa tillfälliga omständighet i Aftonb!adet, sjelfve gifva deråt den mening de önskade, liksom för att visa, att Aftonbladet på något oerhördt sätt inträngt på ett fridlyst område; och derföre äfven anlitade de den förenade kraften af så väl sina egn2, som den bekanta politiske hvalfiskens rymliga lungor, hvilka allesammans, när det gäller alt skräna, äro af en kolossal styrka. Vinsten häraf var att kunna säga till allmänheten: eKära publikum. du föraktar oss, för det vi följe vår bestämmelse och våra order att ljuga och skälla på oppositio