Aftonbladet – 20 september 1842, sida 1

Efter en stund hade jag likväl så mycket hemtat mig, att jag kunde kasta på mig kläderna och skynda ned till min värd, hvilken ännu i värdshussalen betjenade några sina gäster. Jag fattade honom i armen, besver honom att föjja mig ,och .bereda sig på mågot rysligt,, och drog honom med mig ut i den mörka förstugan, der jag snart upptäckte en dörr, hvilken jag tyckte böra ligga midt under den dörr, som ledde till mitt rum. Medelst en häftig spark sprang dörren upp och visade dea redan förut förskrämda vården och mig det rysligaste skådespel. Hela golfvet i den lilia kammaren var betäckt med blod. Nera fönstret, som var uppstött på vid gafvel, låg den blodiga, ännu icke kallnade kroöppen af en ung man, i hvars sida en stor knil ännu qvarsatt. Längre bort låg liket af en ung flicka, hvars ännu i döden sköna former sade mig att det var Ines, värdens dotter, ehutu hennes ansigte var bortvändt. Då jag skyndade fram, för att upplyfta henne och undersöka, om ännu någon gnista af lif återstod, strökjag undan hennes svarta lockar, och blef med förskräckelse varse, att ansigtet var blåaktigt och rysligt förvridet. Jag kunde icke mera tv:fla om hennes dödssätt. :Hom hade blifvit: qväfd: Jag vände mig om för att försöka meddels den barnlösa fadren någon tröst. Den olycklige jåg afsvimmad vid mina fötter. Sedan jag tillkalist några af husfolket och fann att min närvaro ej mer kuude vara till någon nytta, aflägsnade jag mig och bezaf mig upp på min ensliga kammare, der jag inpackade mina saker, skref eu kort tröstande bref till min värd och tillkännagaf honom deri mina misstankar på Leonardo,