Se dån, sade jag, omärk vid den der gråstenen, på andra sidan om strömmen, vill jag hvarje dag lägga ett kid eller ett rådjur, så att ni dagligen kan njuta den föda ni eftertraktar; men om ni någonsin går öfver strömmen in på mitt område, så mördar jag er, så visst som hafvet der nere brusar och foglarne flyga uppöfver oss!p Jag nedsteg från klippan och förde mannen till strömmen. Jag kan inte simmas, sade han, så tog jag honom på mina skuldror och öfversteg strömmen, uppsökte honom en grotta och gjorde honom en säng och ett bord såsom jag sjelf hade det och lemnade honom. Då jag var på min sida om strömmen igen, hoppade jag af glädje och upphöjde min röst: ,Jag skall nu vara allena, sade jag. Sålunda förflöto tvenne dagar och jag var allena. På den tredje gick jag ut att söka rof;natten var het och jag var trött då jag återvände. Jag inträdde i min grotta, och se, mannen lig utsträckt på min bädd. Ha, hal sade han, här är jag, jag var så ensam der hemma, att jag kommit hit att lefva med er igen.n Jag stirrade på honom med en hotande och bister uppsyn, och sade, så visst som hafvei brusar och fogeln flyger, skall jag mörda er. Jag fattade mannen i mina årmar, ryckte hor.omv upp från mitt läger; tog honom ut i den fria luften, och vi stodo tillsammans på den jemn; sanden vid hafvet. Ena bäfvan föll plötsligt över mig; jag kände mig slagen at den still mäktiga ande, som regerar öfver ensligheten. Hade tusende stått omkring oss, skulle jag hafva slagit honom framför deras åsyn. Jag fruk. tsde nu, emedan vi voro allena i ödemarken, med tystnaden och Gud! Jag släppte mitt tag. Svärn, sade jag, svär att aldrig mer träng2 er På mig; svär att icke mer ölverstiga gränserna af mitt område, och jag skall icke döda er! pJag kan icke sväras, svarade mannen; jag vill