Aftonbladet – 17 september 1842, sida 2

för pomada. Ja, så går det, om j icke i lic omvänden eder). Folket, som under djup botfärdighet och hög: sayftningar afhörde detta vackra tal, tycktes i synnerhet fästa sig vid magisterns anfall me den bättre klassen. Den fattige, den undertryck: te anser sig, och känske med rätta, hafva en 0 rättvisa att hämnas mot de bättre. Öfveralli hvarthän han ser, finner han att den rike, der högättade har rätt mot honom, och att klädern: oftast bestämma menniskovärdet. Han har så ledes en gås oplockad, med allt så kalladt bätt: re folk; och, då -han ej genom verldslig mkt kan segra, omfattar han med ifver ett tillfälle att genom en ännu högre, genom trens makt höja sig öfver sina förtryckare. Det är derför man merändels ser, att läsareprester i samma mår göra lycka hos folket, som de anfalla de bättre. de betraktas såsom Guds hämndeverktyg mot o rättvisan. Om menniskorna hade lika rättighe ter och alla vore lika inför lag och i samhället skulle läseriet blifva sällsyntare och af mindr( varaktighet, än nu, då den fanatiske predib: 2 före sig finner en gömd, men dock säker g: und val af hämnd och missnöje, på hvilken han kar bygga sin vidunderliga byggnad. Aila stadens pigor blefvo smittade af prester: tal; de sågo i sitt husbondfolks drägt och sed. mycket, som de ej kunde härma, i brist på råd och lägenhet. De togo således sitt parti och ) Denna predikan är ej diktad, utan blott mec högst ringa skilnad nedskrifven efter en läsare predikap, författaren i sin ungdom afhört i er kyrka i det medlersta Sverige. Presten lefve än; men är icke nu mera läsare.