mm mn i kyrkan på knä i brinnande böner och fordrade pockande lifsens kronor, liksom den sårade krigaren, hvilken för sin åkomma fordrar en svärdsorden eller en medalj för tapperhet i fält. Ju mera söndertrasad vederbörande funno sin själ, desto större pension väntade de att få desto mera djupt föraktade de alla dem, som voro någorlunda hela och oskadade. En söndag, ibland andra, då jag inklämt mig bland den fromma skaran och afbhörde magistern, fortfor ban i samma stil som vanligt: J usle, eländige syndarel, skrek han med sin skrällande röst, så att hvalfven genljudade, J förtappelsens barn! snart, snart varder domens dag kommande, då getterna skiljas från fårena och då djefvulen kommer och drar ner er syndiga själ i helfvetets djupa svafvelsjöar; der kunnen j få simma, j djefvulens simmagistrar (det fanns nemligen et simsällskap i staden, SOM nyss firat sin promotion) och roa er i svafvelsjöarne med edra syndiga öfningar, och du usla själ der, med din röda schal (det var nemligen stadsfiska! Preijares fru, som hade en sådan) blir nog rödglödgad in i din usla kropp at djefvulen, som hvar morgon skall påkläda dig din syndiga prydnad, hvaraf du nu yfves i ditt öfvermod; drag af dig det helfvetes skynket och visa dig blottad och förkrossad inför Herran, — Och j granna gossar, som stån der ner på gången och spriden ukt af pomada och rosenvatten (det var nemen några handelsbokhållare, som voro gentil! ädda) eder herre har också pomada af eldmörja, att smörja edra hutvuden med, och skall peppra er syndiga själ med sin svidande peppar, och j skolen Iukta af svafvel och beck i stället