Aftonbladet – 16 september 1842, sida 2

med tjenliga verktyg, och gräfningen började. Vi funno snart åtskilliga spår i hvalfvet, som bekräftade vår gissning, och, sedaa en stor sten blifvit undanvältad, funno vi en kista. Jag befallte, att locket skulle aflyftas, och den älskliga bild, jag skådat i drömmen, Adelaides serafsbild, lig kroppsligen framför mig! Hon var klädd j det välbekanta draperiet, broderadt med silfverstjernor; hennes ansigte var skönt, såsom om dödens hand ej nändes vidröra det, der det låg leende i sitt magiska behag. Sådan hade Adelaide synts mig den händelserika natten, och i drömmen, som först förde mig i hennes älskade närhet. Siltverfrun! utropade arbetarne och Hartman, i förskräckelsens och bestörtvingens ton, Detta utrop och draperiet med silfverstjernorna, som jag aldrig sett min Adelaide bära, väckte nu i ögonblicket ett förfärligt tvifvel hos mig, huruvida nattvandrerskan verkligen var ett dödligt väsende eller ej! Matt öga föll i detta ångestfulia moment, under det blodet stannade i mina ådror och håret reste sig på mitt hulvud, ned på den dödas hand; då — 0 Gud! — ala mina farhågor voro alltför snart och alltför rysligt bekräftadel Min ring satt på dess fin ger! Och jag — jag var den edsvurne brudgum. men åt en död brud! Jag bade stått så under eu tid, troligen af flere minuter, mållös ech utan rörelse, då Hartman frågade roig, hvad man skulle företaga med liket. Jag hörde honom ganska väl, ehuru jag var ur stånd att svara Mina sinzen uppfattade bans ord, men mitt för. stånd var förlamadt, och min skakade inbillning ströfvade vilsen i grafven midt bland maska