Konungens Befallningshafvande hade den 24 September sistlidet år upprättat och jemte ansökningshandlingarne insändt förslag, hvarå, bland de 15 sökande, hvilka alla ansetts vara till den ifrågavarande tjenstebefattningen kompetenta, blifvit uppförda: i första rummet Landskamereraren i Jemtlands län, F. Jonsson; i andra Tummet Landträntmästaren i nyssnämnda län, C. V. Lindal; och i tredje rummet Andre Landtmätaren i Westernorrlands län, J. Wiklund, samt derjemte anfört, att, enär t.f. Landshöfdingen Åkerman, som nyligen till länet ankommit, icke närmare kände de sökande, Konungens Befaliningshafvande i följd deraf ej kunde På någon of de sökande fästa serskild uppmärksamhet. Sedan emot detta; förslag besvär, blifvit anförda af: Häradsskrifvaren C. Vesten, Länsbokbållaren C. M. Selling , tjenstförrättande Landträntmästaren H. J.: Schierman, och Landskontoristen E:J: Tjernberg, samt de å förslaget uppfördes förklaringar deröfver inkommit, hade Konungens Befallhingshafvande uti aervid afgiftet utlåtande anmält, att Häradsskrifvaren VestÅn vore med döden afgången,och att t. f. Landträntmästaren Schierman af Konungens Befallningshafvande uppgifna enskilda orsaker undanbedt sig att vid tjenstens återbesättande komma i åtanka; hvilket Schierman, genom af Statskontoret infordrad och sedermera dit insänd skriftlig afsägelse, bekräftat: och som Konungens Befallningshafvande under den efter förslagets upprättande förflutna tid förmält sig baft tillfälle ej blott närmare lära känna flere bland de sökande, utan äfven vid utredningen af balansen efter förre Landträntmästaren öfvertygats derom, att äfven ett noggrannt iakttagande å Landshöfdingens sida utaf påbjudna kontroller icke förmår förekomma en oredlig Räntmästares tillgrepp, och att derföre den säkraste kontrollen ligger i kännedomen om förvaltarens redlighet och pålitlighet, hade af sådan anledning Konungens Befallningshafvande till tjenstens erhållande nu föreslagit Landskontoristen Tjernberg, hvilken, på sätt hans förre chef, Landshöfdingen, Frih. Mörner, uti ett besvären bilagdt betyg vitsordat, och, enligt nuvarande Landshöfdingens tanka, vore duglig, ordentlig och redbar samt dessutom i ekonomiskt afseende oberoende, hvilket ej heller borde förbises vid fråga om befordran till en uppbördsbefattning med sina inkomster. Vid handlingarnes insändande till Kongl. Maj:t, yttrade Statskontoret, beträffande de anförda besvären, hvarigenom Selling sökt bereda sig rum å förslaget framför Jonsson och Wiklund på den grund, ati den förre under större delen af och den sednare under hela sin tjenstetid egnat sig åt Landtmätareyrket, och således ej skulle haft tillfälle förvärfva erforderlig skicklighet till den lediga tjensten, men Tjernberg endäst yrkat uteslutande af Wiklund, såsom i hans tanke icke kompetent, i annat fall än då andra sökande saknades, att Landtmätare väl genom Landtmäteri-instruktionen.: voro berättigade att både söka och erhålla Landtstats-tjenster, men att detta dock icke vid tjensternas tillsättande hindrade den fria pröfningen, och att, hvad Jonsson beträffade, Statskontoret ansåg honom hafva, under utöfvande af sin nu innehafvande befattning, haft tillfälle förvärfva sig den skicklighet i räkenskapsväg, som af en Landträntmästare erfordras; men att Statskontoret ej kunde om Wiklund, som ej förestått någon Landtstats-tjenst, fälla något omdöme, lika litet: som de öfrige medsökande, hvilka alla funnos. kompetenta. . En af-desse sökande var Häradsskrifvaren C. J. Sundbaum. Om det synes förundransvärdt, att Hr Tjernberg på den korta tid, som förflöt sedan förslagets upprättande och tilldess Landshöfdingen afgaf sitt yttrande öfver besvären, kunnat ådagalägga så stora meriter, att han, som förut ej kunde å förslaget uppföras, sedermera borde förordas framför. de derå uppförda, så tyckes det vara nästan oförklarligt, att t. f. Lapdträntmästaren Schierman, hvilken, då han förut förestått en dylik tjenst och åter af Statskontoret föreslogs till detta förordnande samt vid ansökningen företedde de amplaste vitsord af Hr Landshöfdingen, bordt hafva skäl att fullfölja sina besvär, nuzså plötsligen återkallade dem.