Aftonbladet – 15 september 1842, sida 1

AE — 922205 bändelsevis befinna er i denna farliga kammare.n cÅbl svarade hon, edetta riskerar jag ej. Då inte unga, oförvägna berrar genom sina infall störa sakernas vanliga ordning, äro alla dörrar, som leda till detta rum, tillbommade. cKanhändan, sade jag, catt det finnes flerfaldiga gångar som leda dit. Ni kan ju inbilla er att ni är i någon aflägsen del af slottet, men, seende en rigel i väggen, rör ni densamman, en hemlig dörr öppnas och ni befinner er plötsligen i den mystiska kammaren. För Guds skull, förskräck mig ejs, sade Adelaide allvarsamt; derpå tillade hon lugnare: vmen en sådan händelse är icke tänkbar. De rum, jag bebor, äro mig alltför väl bekanta; och derifrån kan mar omöjligen kemma till. den hemliga kammaren. Bentheim bekräftad: denna försäkran. aDen delen af byggn. en, tillade hon, sär helt och hållet skiljd från ac. vi bebo. Sjelfva den passage, som fordom ledde urekte från slottet till kyrkan, har länge varit otiln inglig; Sanpolikt har just fruktan förorsakat att man försummar dess underbållande.n Jag för min del bade alltför säkra prof på en förbindelse mellan detta samma rum och den öfriga delen af slottet, för att kunna bli rubbad i min öfvertygelse. Imedlertid frågade jag blott Adelaide, huruvida hon någonsin i sin barndom varit der, och Om hon ej i sitt sinne bildat sig någon föreställning om detta rum. eIobillningen skapar sig alltid en bildlig föreställning om allt bvad man icke sette, svarade bon, så förhåller det sig äfven i detta fall med