Aftonbladet – 15 september 1842, sida 1

SILFVER-FRUN. 7) Vid första dagbräckningen sände Bentheim ati efterfråga sina gäster. Officerarne blygdes att tillstå, det de återigen sofvit hela natten, hvarföre de, troligen för att undgå att bli beledde, låtsade vara högligen förtretade öfver, att deras vän velat skräma dem med ogrundade föregifvanden, dem han sjelf ej trodde på. De voro imedlertid nödsakade att tillstå, det många sällsamma äfventyr kunde hafva passerat under deTas sömn, och sålunda blef tvisten slutligen bilagd; på detta sätt slutades mina kamraters andel i denna besynnerlisa idrott. Familjen hade länge varit församlad vid frukostbordet, innan Adelaide syntes, och då bon inträdde, tyckte jag bon var ovanligt blek. Jag frågade, om bon tillbragt en orolig natt? Tvertomn, svarade hon-leende, djag har sofvit så ovanligt djupt, att jag icke hört den våldsamma stormen.n Har det verkligen storm2at? frågade jag. Helt säkert,, sade baronen skrattande. cIngen kan betvifla den persons mod, som, under väntan på ett hemlighetsfullt äfventyr, kunde sofva vid en sådan storm, som den, som rasat förlidne natt. Jag tycker annars sjelfva skramlet af stenarne, som nedrasat bredvid er, borde hafva uppväckt er. Stormen har nästan nedryckt det gamla tornet. Jag försäkrar er, att jag var mycket orolig för er skull och var en sång på väg att gå till er. Jag tänkte på det ljussken, jag under natten ) Se Aftonbl. N:o 214 och 242.