Aftonbladet – 15 september 1842, sida 1

FRE NNE TRON TS 0 SN Kort derefter mottogo de båda officerarne ordres att förena sig med armåeen, hvarföre de, tull baronens stora glädje, !emnade oss; de bade yttrat sitt beslut vara att ännu en gång försöka utforska hemligheten om Silfverfrun, och eburu ban just icke tycktes behöfva frukta någon obebaglig uppräckt, var han dock glad att detta försök afböjdes. Då Adelaide och jag blefvo allena, frågade bon mig ännu en gång, om icke något äfventyr mött mig i den hemiighetsfulla kammaren, och bon ryste sjelf, då hon gjorde mig denna fråga. Jag försäkrade henne, att hvarken något öfvernaturligt eller något förskräckligt händt mig der, utan alt ivertom de skönaste bilder och drömmar omsväfvat mig, och att jag, om baronen ville tillåta det, gerna skulle vilja med nöje välja detta rum till mitt sofrum för alltid. Adelaide bad mig ifrigt öfverge detta raska beslut, sade att jag redan nog frestat ödet, och att ett tredje försök skulle medföra helt andra följder. Baronen öfverensstämde med sin dotter och delade hennes tankar; jag kunde icke framhärda i mitt påstående, utan att göra honom missnöjd. Kort efter detta samtal började jag bry Adelaide öfver detta ämne och fråga henne, huruvida hon sjelf aldrig sett någonting underbart i detta rum. Hon nekade dertill och försäkrade mig, att hon alltifrån sin barndom omsorgsfullt undvikit denna del af slottet och aldrig i sitt lif vågat att inträda i Silfverfruns rum. aJag känner ej en gång vägen dit. eI det fallet., sade jag, borde ni underrätta er om vägen, för att undvika möjligheten att