Aftonbladet – 15 september 1842, sida 1

sett i det midt emot belägna fönstret, och ja berättade, huru välkommen denna sällskaphgs flamma hade synts mig. Baronen tycktes för vånas, och försäkrade mig, att den slottsflygeln i hvilken jag sett ljusskenet, var alldeles obe bodd. Jag försökte icke att stadfästa min försäkran, utan, fruktande att förråda min hemlighet, förklarade jag, att ljusskenet torde hafvs uppkommit af reflexion. Under detta samtal blefvo vi underrättade or stormens förödelser. En gammal fogde, vid namr Hartman, yrkade ihärdigt på nödvändigteten at reparera det gamla tornet, som hufvudsakligas lidit. Baronen samtyckte Jeende, och den gaml mannen skyndade glad ut, för. att gifva behöf liga befallningar. Om sjelfva slottstaket hotade att fallap, sade Beatheim, då vi anmärktte fogdens nit, askullt de icke vara så ifrige att reparera det, si mäktig är vidskepelsen hos folket, angåend detta torn. Enligt deras tro — himlen vet hvar ifrån de hemtat den! — beror min och mir familjs tillvaro på dess bestånd. Hvaraf denn: id uppkommit, kan ingen säga, och traditionern: härom äro af den mest fabulösa och orimliga be: skaffenhet. Det är imedlertid kuriöst, att dett: torn, trots alla dessa omsorger, likväl beständig är utsatt för alla slags vådor. — An sjunker de af sig sjelf, än skakas det i sina grundvalar a stormen, så att de beständiga reparationern: verkligen kosta mig dryga summor. Men jag skulle högligen och rårdt förtörna mina under: hafvande, om jag vägrade denna utgift: sådan ä den vigt de fästa vid denna gamla, ramlandi bygnad.s