Aftonbladet – 14 september 1842, sida 1

Ett nytt bord och 3:ne nya stolar som blifvit dit transporterade för de tre gästernes räkning, bildade en obebaglig kontrast till den öfriga gammalmodiga, multnande möbleringen och tjenade att ännu mer förtydliga spåren af den allminna förstörelse som rådde der. Ifördjupningen af ett hvälfdt götiskt fönster stod ett antikt altar, rikligen försedt med helgonbilder i träsnidt. Det var blott ett fönster ull i rummet, hvarifrån intet, utom den motsatta slottsflygeln, der ingen enda ljusstråle förkunnade granskapet af något lefvande väsen, kunde skönjas. Imedlertid slogo vi oss ned så trefligt som möjligt. Den vinbutelj, som skulle upplifva vårt mod blef snart uttömd. Vi framkallade för vår inbillning de förfärligaste bilder, 1 hopp att derigenom öfverträffa sjeifva verkligheten, och sålunda beredde på det värsta beslö:o si att med all möjlig fattning möta hvarje förskräcklig uppenbarelse, som kunde framställa sig, Det led mot midnatt — jag yrkade tråget på att vi tillsammans skulle noggrant undersöka hvarje vrå af rummet; men jag fick ej mina kamrater från stället. Jag klandrade deras likgiltighet för mitt råd, hvilket efter en timmas förlopp torde af dem betraktas med helt andra ögon. Men fåfängt var mitt påstående; en kort stund stridde de fåfängt mot sömnens makt; slutligen öfverväldigades de deraf, trots alla mina bemödanden att hålla dem vakne på deras post. Jag var nu så ensam, som om ingen mer än jag sjelf varit inne i den mysteriösa kammaren. Mina kamraters djupa sömn syntes mig nästan onaturlig; och denna föreställning ökade den fasa, som i en sådan belägenhet och vid en sådan