Aftonbladet – 13 september 1842, sida 2

iga, förvändhet, som ofta förmår oss att skygga tillbaka, då våra önskningar tyckas på ena ovänad fullbordan, ville jag i början afböja förslaset; men då: trädgirdsmästaren försäkrade, att baronen hade efterfrågat den främling, som föregående aftonen besökt hans farm, samt utryckt sin ledsnad öfver att icke hafva varit emma, beslöt jag att foga mig efter trädsårdsmästarens önskan. Min följeslagare gaf då ecken till en af sina kamrater, som snart återkom med den underrättelse, att lorden väntade mig. Baronen mottog mig mycket förbindligt. Han talade med mig om de nymodiga trädgårdsanlöggnaingarne och lyssnade uppmärksamt till mina loford deröfver. Under samtalets fortsättande tog han sig anledning att efterfråga mitt namn. Trots alla mina föresatser, rodnade jag ytterligen, då jag nämnde det lånta namnet Ferdinand. Jag meddelade honom då beskafienheten af mina studier och kunskaper, samt tillade, att jag nu ämnade söka konditien: Baronen tycktes finna intresse i min förklaring; och, på ett ganska vänligt sätt, lät han mig förstå, att han behöfde en agent att bistå sig med handhafvandet af affärerna, tilläggande med en ovanlig hjerlighet och en tillit, som förvånade mig, att denna syssla stod till min tjenst, om jag ville mottaga den, intill dess en något mera pacsande sysselsättning stode mig till buds, Jag var ytterligen tacksam, och vår öfverenskommelse var snart afslutad; ehuru det förekom mig så motbjudande att taga en bestämd lön, att min motsträfvighet i denna punkt sannolikt skulle bafva förrådt mig, om icke Adelaide, lyckligtvis, i detta ögonblick inkommit i rummei. Jag såg ett ögonblick, blott ett enda, på henne; och gick genast in på förslaget. Hvad skull jag icke i denna stund hafva samtyckt till, för acaRes skull? Jag blet sålunda en medlem i detta hus och fick dagligen se mitt hjertas idol, som hvarje ögonblick: syntes. mig mera förtrollande. Hela huset stod under hennes lydno, men hon: missbrukade aldrig den obegränsade makt, som fadren förtrott i hennes händer; och då hon fast