följa sin afsigt. Slutligen samtyckte baronen, som sjelf sannolikt icke trodde på dessa rykten, till hans begäran och befallde, att rummet skulle ordnas för gästernas räkning. Hvad som hände generalen i denna kammare, kände icke trädgårdsmästaren. Han kunde endast meddela mig resultatet af detta besök, hvilket var af den beskaffenhet, att det högeligen bekräftade de misstankar, man hyste om detta mystiska rum, och tillika uppväckte den ifrigagaste nyfikenhet ochlängtan att få utforska hemligheten. Denna förunderliga berättelse gjorde mig dubbelt så angelägen som hittills, att få göra baronens bekantskap. Men han vistades då vid hofvet; och efter något besinnande, fann jag att mina närvarande omständigheter icke voro sådana, att jag kunde påräkna ett gynnsamt mottagande af den rika baronen, min herrskarinnas fader; jag beslöt derföre att fortsätta min resa, och med denna föresats återvände jag till staden. Jag gick till hvila, under önskan att ännu en gång, åtminstone i drömmen, få se den älskansvärda Adelaide. Men min sinnesoro förjagade både sömn och drömmar. Otaliga voro de förslag, som summo i min hjerna — min dröm och dess besynnerliga fullbordan tycktes uppmana mig till att taga något steg, för att söka vinna ett så skönt pris, som den älskvärda flickan, som jag sett, huru hopplöst än ett dylikt företag vid första påseendet förekom. Sedan jag uppgjort och förkastat en mängd djerfva planer, beslöt jag slutligen att infinna mig hos baronen och under ett lånadt namn erbjuda honom mina tjenster. Med denna afsigt steg jag tidigt upp och infann mig i trädgården vid Bentheim, för att utforska: den för. hans återkomst bestämda tidpunkten. Då jag vandrat der en liten stund mötte jag min nya bekantskap, trädgårdsmäö staren. . Hur lyckligt, sir, utropade, han, att ni är här. Baronen är nu återkommen, och ni kan presentera er för honom, om ni så vill., Denna underrättelse förvirrade mig för ögonblicket; och med denna besynnerliga, men van