Aftonbladet – 13 september 1842, sida 1

nn bn me Mn — MOA ILO ma tä i ii (—ort::k,,:9ss s liga varelsens namn var Adelaide, och att hon var dotter af en baron Bentheim, som egdeslottet och de omgifvande vidsträckta egorna. Trädgården var nästan helt och hållet ett verk af den unga fröken, hvars bror — major i Preussisk tjenst och nu i fält — ofta sände de sällsyntaste och utsöktaste vexter till dess förskönande. Trädgårdsmästaren var outtömlig i beröm öfver sin sköna matmor. Så vacker hon än är,, sade han, söfverträffas hennes skönhet vida af hennes hjertas godbet. En namnkunnig general begärde nyligen hennes hand; och den unga fröken gaf sitt samtycke endast och allenast för att göra sin far till viljes. Men straxt efter förlofningen bröt en sällsam händelse denna förbindelse. Brudgummen återtog sin tro och lofven och tvistade med brudens far, som manade ut honom; men kort före den utsatta dagen, dog plötsligen vår general.n Nu togo mina känslors lopp en annan riktaing; nyfikenhetens demon satte sig i rörelse inom mig, och jag längtade mycket efter att få höra detaljerne af denna besynnerliga händelse. Efter upprepade böner å min sida och en mängd mystiska betänkanden å hans, samt för en större summa penningar, än mina närvarande förhållanden rättvisligen medgåfvo, förmådde jag slutligen den alltjemnt motsträfvige tjenaren att meddela mig följande besynnerliga detaljer. Ena afton, då en stor mängd gäster, och bland dem äfven ett detachement militärer, voro församlade på slottet, yrkade generalen på att få bebo ett rum, som sedan långliga tider kallats: nsilfverfruns TUM.P Det hade länge, i anseende till ett visst dåligt rykte om en grym gerning, som, enligt sägen, en gång der blifvit begången, stått öde. Alla de historier, söm berättades för generalen om denna kammare, tjenade endast till att väcka hans löje, och styrka hans beslut att full