Aftonbladet – 12 september 1842, sida 3

Om ert ansigte ej är kändt, om ni nämner. ett namn som ej ofta varit upprepadt vid denna tröskel blir dörren obevekligt stängd för er. Men om niär bland de hemmastadde uti den poetiska boningen, öppnas Sanctum Sanctorum för er; och ni är uti ett stort förmak prydt med gobelinstapeter och konstalster. Sedan kommer matsalen, möblerad med skåp, bord, stolar och koffertar från femtonde århundradet. Salongens utseende är ej mindre sällsamt, med sin höga spis (öfre delen prydd med tapisseri) sin stora biskopsstol eller katheder af bildhuggeriarbete uti träd, taflor som äro mästerstycken af den nye skolan,: samt en marmorbhyst af författaren till Notre Dame de Paris; ett utmärkt verk i kolossala dimensioner af bildhuggaren David. Långa krökande och hemlighetsfulla gångar föra till Poetens arbetskabin: ett, ettdystert och halfmörkt rum, klädt med ett: gammalt dyrbart tappisseri, föreställande en händelse: utur konung Cambyses lefnäd, der han synes klädd; i den drägt Frans I brukade; Uti detta rum är det som en dödsfånges sista: stunder, Ruisblas, och så många förvånande dramer, så många höga oder, så många herrliga skaldestycken blifvit tänkta och skapade. Värden, herr Victor Hugo, är omkring 39 år, men tyckes knappast vara 28, så fullkomligt bibehålla bang anletsdrag ungdom och friskhet. Man känner sig först förlägen och rädd vid det stränga uttryckot i hans ansigtg, men då man betraktar honom uppmärksåmmare, ser man dragen ljusna och antaga det artigaste, des mest förtjusande uttryck af snille och finhet. Victor Hugo talar litet, så vida han ej är mycket bekant; hans röst är långsam, ljul och mäktig på en gång. Om: någonsin denna röst låter höra sig från talarstolen, skallden vid de första orden befalla uppmärksamhet och bereda talaran bifall; bifall ,hvilket en manlig vältalighet ofelbart tillbör, emedan den är enkel, öfvertyganda, emedan den bvilar på en grundlig slutkonst; säker emedan den går tillväga med klarhet, utan falska sken och djuphet utan mörker. Med begreppets högsta förmåga förenar Victor Hugo de Tfullkomligaste egenskaper i sin vandel. Han flyger på en gång med starka vingar till konstenis Högsta rymder, ock går: med säkra och försigtiga steg på det enskilda Jlifvets bänä. Hans syv