Den i sistl. Oasdagens nummer af Aftonblade införda artikel, med rubrik: den stora hemligheten, eller rättare, såsom det synes, några uttryck i samma artikel, hafva föranledt Hr kapten Lindeberg att begära rum i tidningen för en reklamation. Vi kunne icke föreställa oss annat, än att denna reklamation tillkommit endast j följd af ett missförstånd om Red:s mening i vissa delår, och utbedje :oss derföre att få bifoga en kort och, som vi hoppas, för Hr Lindeberg tillfredsställande förklaring: Till Redaktionen af Aftonbladet! I anledning af artikeln: Den stora hemligheten i Onsdagens nummer och uppsatsen i Lördagens framför Herr Sturtzenbeckers betyg, får jag anhålla Om en plats för nedanstående reklamation: Tit. finner Herr Sturtzenbeckers och mitt intyg, det vi ej hade någon del i den berycktade artikeln för den 46 Juli öfverflödigt, synes yttra den tanka, att dessa intyg skadat Aftonbladet) och sammanställer dem med den åtgärd, att en tidnings medarbetare på första uppmaning från främmande håll, afgifva attester, att. de icke äro författare till den eller den artikeln, hvarjemte det säges, att Frejas redaktör redan visste hvem som författat. den ocb tydligen utpekade denna person. Det torde tillåtas mig att gifva nämnde Onsdags artikel i Aftonbladet, för Hvad den rörer ifrågavarande intyg, samma benämning, som hon gifvit dem, eller öfverflödig, och sådant af tvenne skäl. Så vida afsigten der var att förebrå oss ett formfel vid betygens afgifvande, så behöfdes sådant, hvad mig angår, alldeles icke, emedan jag för ingen del gör anspråk på någon ofelbarhet -och gerna både medgifvit och härmed offentligen medsifver; att jag kunnat dröja med betygets afgifvande en eller par dagar. Detta formfel i fall formen här verkligen är en sak af den ringaste vigt, är likväl ällt hvad jog kan åtaga mig. Emöt alla andra beskyllningar, både dem som gjorts mig enskildt och offentligen af: Herr: Almqvist samt i Onsdagens nummer, måste jag på det bestämdaste reservera mig, och då Tit. såsom frånvarande under händelsen, icke lärer hafva kunnat följt den ialla dess detaljer, samt derigenom några misstag influtit i arsikeln Den stora Hemligheten,, torde det tillåtas mig upplysa om rätta förhållandet. Efter en så mångårig publicistisk bana som min trodde jag mig ej behöfva lära hvad en publicist egnar och anstår, och vet således ganska väl, att medarbetaren i en tidning icke är skyldig att på första uppmaning från främmande håll afgifva några attester om sitt författareskap af den eller den artikeln. Här var likväl icke en af bladets redaktion yttrad mening i ett allmänt ämne; det var en för tillfället i redaktionen inkommen medarbetare, som, efter hvad mig sades, utan någon af de öfriges vetskap, insmygt den ifrågavarande artikeln och sålunda begagnat Aftonbladet för sina enskilda syften och att gifva luft åt sin enskilda ovänskap. Icke en främmande person, utan den verklige målsäganden, den, med hvilken Herr Almqvist låg i delo, frågade mig, om jag varit med om denna hans åtgärd; åtgärden att begagna Aftonbladet för egen räkning. Detta skedde Tisdagsmorgonen den 49 Juli, således innan Freja utkommit och innan artikelns författare deri kunnat utpekas. Jag gjorde detta, emedan jag ansåg handlingen oriktig, både i syftningen och sättet, och alltid skall anse den så) Detta finnes visserligen ej sagdt af oss och är ej heller menadt. Red:s anm.