Aftonbladet – 10 september 1842, sida 1

ner och stanna qvar hos hennes maj:t och infantinnan, till dess jag återkom, KK. 4 till 8, då jag höll på att gå ner till hennes maj:t, hörde jag hastigt ett vivat ropas af en mängd röster, hvilket tycktes mig komma från den inre slottsgården. Så hastigt jag förmidde skyndade jag till rummet, der hoffröknarnes portvaktare har sin station, och gick ned för trappan till korridoren med glasdörrarne, der jag mötte en af hellebardiererne på vakt, hvilken frågade mig hvad som var på färde? Utan att gifva mig tid att svara, och skyndande allt hvad jag förmådde till stora trappan, såg jag vid min ditkomst, vid nedersta trappsteget, en mängd beväpnade män, och att hillebardiererne voro samlade bakom balustraden. I samma ögonblicX lossade insurgenterne på dem den första salvan. Lyckligtvis undsluppen denna fara, sprang jag, så fort jag kunde, till den s. k. camon-korridoren, för att komma till hennes maj:ts rum, genom hoffrök-. narnas. Men innan jag hann dörren, hördes en ytterligare salva, som krossade flora fönsterrutor i korridoren. Då jag kom till dörren, försökte jag med all makt att få dan upp, men olyckligtvis var den stängd innantill, och mina rop att man måtte öppna, dogo bort i dundret af tvenne muskötsalvor. Swutligen Öppnade vice hofraästarinnan dörren, och frågade mig hvad som var på färde; men uian att kunna säga mera, än hvad jag bört och sett, skyndade vi båda till hennes mej:ts och infactionans rum. Utom de båda kungliga barnen, voro i rummet samlade de kammarfruar, som kläda drottningen och hennes syster, jemte dem, som hålla vakt i rummen, äfvensom hr Valdemosa, hennes maj:ts sånglärare, Då jag inträdde, kastade sig drottningen i mina armar och frågade, med uttryck af den största oro och förskräckelse: Köra guvermant (aya mia), äro de upproriska?, Jag svarade hennes maj:t, att det icke var några uppa0riske. Men hvad är det då för några?, ut