Aftonbladet – 10 september 1842, sida 1

i brist af alla instrumenter var det oss icke möjligt att öppna dörren: Vader tiden fortfor skjutningen från flere håll, och emellanåt hördes insurgenternes rop, besvarade af hellebardierernes skott. På detta sätt tillbragte vi matten till kl. 49, då vi beslöto att föra prinsessorna in i en liten gång, der de kunde vara mera i sikerhet för de kulor, som möjligen kunde komma genom fönstren:: Sedan prinsessorna blifvit förda dit, blefvo de mera lugna, och skotten skrämde dem icke särdeles, oaktadt de, som rigtades mot ambassadörssalen, gåfvo ett förfärtigt genljud. De båda barnen hade nu blifvit så iugnade, att de påminte oss, att de icke ätit någon aftonmåltid, men! vi hade ingenting att gifva dem, så att de voro utan föda ifrån kl. 2 d 7, till kl. 8 om morgonen d 8 Vi började nt att tänka efter, huru vi skulle bära oss åt för att skaffa dem!rht, i fall striden fortiore utanör. KL 3, 9:om natten lyckades det oss, att iå prinsessorna till hvila på 9:ne madrasser, och vi hade snart den glädjen att se dem insomna. Ea liten stund förut hviskade drottningen helt oskyldigt till mig: ,Jag vill skicka bud till herigen af Victoria, att han måtte komraa till 0ss.p Detta upprepade hon 3 å 4 gånger. Mitt svar öfvertygade henne om omöjligheten att uppfylla hennes önskan. Jag lät nu en af kammarfruarne gå ut i det blå rummet, närmast drottningens, för att se efter om någonting skulle synas seaom nyckelhilet. Hon såg utanför tvenne poster, men kunde icke urskilja deras uniformer. ag beslöt att tala med dem; Och begaf mig med sil försigtighet till dörren, emedan jag trodde, att posterna kunde vara al insurgenterna. Då jag kom till dörren, ropade jag på posten uianlör och frågade, OM någon af hans officerare av tillstädes, då ban svarade, att ban skulle låta alla en. Ea officer kom nu och frågade hvad ag ville? Jag bad honom underrätta den, som hade befälet, hvem det ock måtte vara, att ku