Aftonbladet – 9 september 1842, sida 2

Mycket är här att se, förnämligast den vackr: kyrkan, det herrligaste architektoniska arbete vårt land. Der finns en genomgången stil, och något af denna idernas jemnvigt, som oftas! saknas i moderna plastiska arbeten. Med et ord, det är ett arbete, som har gått till skönhetslinien, utan att hafva gått öfver den. Del gamla slottet eger någonting storartadt; men som strängt tycks tilltala 49 seklets lättsinnighet. Gustaf den 3:dje lät förvandla (märk) unionssalen till ett sädesmagasin, och under Carl den XIII:des regering bar Margrethas stol, på hvilken hon satt då hon underskref unionsdekretet, blifvit bortsåld för några lumpna riksdaler. De vackra alfrescoarbeten, som prydde tak och väggar, äro rötvade eller. förstörda, och sjelfva Erik den XIV:s egenhändigt gjorda lås låter man nu förtäras af rost. Sjelfva byggnaden har regeringen lätit hemfalla åt förstörelsen, och man kan säga: att höga vederbörande hafva en serdeles förkärlek för — ruiner., I stället att bevara Calmar slott, har man gjort det till en azyl för brottslingar; men, jag medgifver, att detta är konseqvent, sedan man befolkat nästan alla våra slott med brottslingar och dervid gått tillväga med en viss plan, så att de största slotfen fått de största brottslingar. Sedan jag i denna del af Småland erfarit gästfrihetens öfverflöd och vänskapens hela innerlig-. het, reste jag genaste vägen till Skåne, för att återse ställen, för mig så kära och betydelsefulla. Det var ej utan en sällan erfaren pjutning som jag beträdde Skånes jord. Den har föramig? något serdeles af detta, som vi kalla tilldvågande — och ändå — hur poesi-fattig visar;.sig