Aftonbladet – 9 september 1842, sida 1

a VV nt ,Jag medger, sade antagonisten, patt det åtninstone icke kan kallas ett hofspråk,; hvarefter han gapskrattade. Då jag, förundrad, frågade hvaråt han skratjade, svarade han med ljudande, nästan triumferande stämma: Ni har t2git vilse blad, min herre, det der är ju J4 481 af Svenska Biet.n Jag ville draga mig ur spelet, såsom den der, hvilken är upptäckt att spela falskt, men nu var det rebulistens ordning att taga befälet: Ja, min herre, ni har fullkomligt rätt, ett sådant tupgomål nyttjar ingen bildad man, och skall aldrig tålas inom eu bildadt sambälle.n Jag stammade några ord om undantag från regelo, om sällsyntheter m. m., men cea okände afbröt och fortfor: palldeles icke, så har Sv. Biet ofta. visat sig. Visserligen uppträdde det med löfte att föra bildningers talan, men löftet bar ej gått i verket. För att visa er, min Vän, att j2g endast dömer på giltiga och rättvisliga skäl, så se här. Låtom oss taga ett Bi, ur hös gen. Rabulisten läste ur Sv. Biet JM 487: Aftonbladskareten fastnat i smutsenr, Allehandas krumbugter, Notenisk vimmerkantighetr, patenterad Allehandistisk framfusighetr, Kapabel till alltn, pGår-an-Prestenv, pbiasphemiska radern, nidel dumhufvenn, ngemenheternas upphofsmänr, m. m. Jag utbärdade icke denna lektyr utan gick, för att tag mig ett bad på saken, Uikommen på gatan, frågade jag der en vandrare hvar badbesot lig. Mannen såg på mig förtörnad, och med en blick som tycktes säga: herre, vi tvätta oss aldrig — hvarefter han svarade: Wexiö har intet och har aldrig haft något och skall