Aftonbladet – 9 september 1842, sida 1

(Insändt.) KORTA ANTEKNINGAR UNDER EN KORT RESA I SÖDRA SVERGE. (1842). (Ur bref till en vän.) Man har, företrädesvis i sednare tider, temligen allmänt hunnit till den öfvertygelsen: att resor, vare sig inom eller utom fäderneslandet, hufvudsakligen: bidraga till den sociala bildningen, för att ej tala omi den kroppsliga och andeliga belsan. Såkert är, att vill menniskan uppnå ett mål, så måste hon, som Mahomet då han ville till berget, taga initiativet och gå. Det är endast ett vist och visst statssystem förbehålle! att uti ett fullkomligt stillastående gå framåt — nb. till den förruttnelse, som är stagnationens vilkor. Patria est cara, säger en klassisk auctor och jag med honom. Denna kärlek skulle jag önska alla dem, som tro sig hafva hunnit paradiset, vid det första steget på fremmande jord; och som, under föregifvande att ,studera utlandet, ingenting veta om sitt eget fädernesland. Att denna kärlek för paradiset hädanefter betydligt kom mer att stegras och förorsaka utvandringar till det förlofvade landet, samt gifva den svenska forskningen nya vingar, det kan man nu med temlig visshet taga för afgjordt, sedan herr grefve Björnpstjerna så vetenskapligt och skönt förlaggt det fordna eden i det närvarande — Siberien! Hyad mig angår, så är jag ännu olyckligt vis för litet Svensk-Ryss, för att dela dennz förkärlek, denna attraktion till österns Eldo. rado. Tvärtom, finner jag en viss stolthet i at