Aftonbladet – 9 september 1842, sida 1

j REN ligen låg och rodnade åt sia egen oförskämdhet att vara förskämd samt dertill ouppfattlig för annan organ än luktens. Derefter bjöds ett glas mjölk, klar, nästan genomskinlig substans, i hvilken sjelfva Narciss kunnat blifva kär i sin egen, redigt återgifna bild. Dermed sutades bordets läckra öfverflöd, tillräckligt bevisande, hur materien tagit väldet öfver anden i denna del at Småland. Efter den gastronomiska anrättningen kom jag i samtal med en af stadens synbarliga rabulister. Denne tillsporde mig genast: Ni, herre! Är det sannt, att allt går efter Aftonbladets pipa i Stockholm ? Jag rodnade på mannens vägnar och svarade: Ar herrn alldeles befängd. Aftonbladet lisesej i Stockholm. Det vore knäfveln! Här, i Wexjö lida vi icke bikupan med sina drönare och vattenbin.n Min herre, (återtog jag med allvar och bestämdhet) det intygar, att ingen national-anda finns i eder stad — men väl, att man här mera älskar mörkret än ljuset. Läs bara ett nummer af Aftonbladet, och ni fianer ett språk, så pöbelaktigt och lågt, att det smutsar hvarje tunga, som uttalar det.v — I hettan grep jag ett tudningsblad på bordet och fortfor: se här, den som söker han fisner. Läs, min herre, hör, hvilket tunpgomål för folket i gränderna. Och jeg läste: Moralisk niding, plönmördarens, nsatanisk lätt sinnighetn, korrektionshjonnr, fräck, skamrödnr. Iskällarvisdomo, kälkborgerlighetenn, sansculoti I tismenn, skältringsväsendets urganr, M. I. Nå, min herre, hvad säger ni om ett sådant språk li nittonde seklet?w