Aftonbladet – 9 september 1842, sida 1

rligt kunna säga huru, öfver allt annat, jag älkar mitt hemland. Men detta bevisar, jag medifver det gerna, att jag är förlegad och ansenist efter min tid. Mihända är det just denna yrottsliga passion som aldrig tillåtit mig öfverara Sverges gränser; ett fel, som jag mångenång svårt har fått uppbära af dessa upplysta uveräner i bildningens verld, som sjelfva köpt ig essenser i Paris och broderade tofflor i St Petersburg. Numera är jag för gammal att lita saturalisera mig med dessa personifierade passadvindar i kotteriets sold, och jag fortfar derföre att trifvas här, likvisst med föresats att, så ota det låter sig göra och Gud förlänar mig helsan, fara omkring och studera den fattiga mer enkelt rörande svenska naturen, och det visser ligen utarmade, men uti sitt armod så aktning? värda, svenska folket. Nyligen har jag slutat en sådan tur, hvilker qvarlemnat de angenämaste intryck i mitt hjer ta. Min vallfart skedde genom Småland oc! Skåne, detta södern i norden. Några korta an teckningar under resan meddelar jag här nedan för, likvisst utan allt anspråk på vanliga resenä rers hufvudsyfte, som är att lysa i ofta omtug gade pgrundeliga forskningar och för dessa be talas med odödlighetens pris. Wegzjö. Mitt första nattqvarter togs i denn getabygdens hufvudstad. Stället är i hög 812 prosaiskt, änskönt att Sverges störste skald der städes upptimrat sin Parnass al — furubräder och hvilket bevisar, att kroppen ej betyder sär deles, blott anden är god. Ankomsten skedd just lagom för att intaga aftenmåltiden. De bestod af oRöding, ett slags röd fisk, som verk