förbereda aftonens nöjen med en tarflig middag. Middagen var också verkligen. så tarflig, nätt och treflig, som möjligt, ty de båda vännerna tralkterade sig med ej mera än fyra särskilda portioner kött med ty åtföljande njurar, samt en mugg af det starka brunan, framför och efier hvarje rätt, oberäknadt åtskilliga backar bröd och branter ost, som jemnades med marken. Då bordet blifvit afdukadt, befallte Mr Thomas Potter kyparen att taga in tvänne mått af sin bästa skottska whiskey med varmt vatten och socker och ett par af de lättaste gula, Ha.vannacigarrerne. Befallningen efterkoms i ögonblicket. Mr Thomas Potter tillblandade sin grogg och tände sin cigarr; Mr Robert Smithers gjorde detsamma, hvaruppå Mr Thomas Potter med fryntlig mis och skämtsam ton proponerade såsom den första skålen nupphörandet af alla tjenstebefattningar, (sinecurerpa naturligtvis undantagna); i denna skål förenade sig Mr Robert Smithers i ögonblicket med det mest enthusiastiska bifall. Sålunda fortforo de att tala politik, röka cigarrer och smutta på sina whiskeytillblandningar, till dess måtten voro, så tillsigandes, utmätna, vid upptäckten hvaraf Robert Smithers genast inbefallte ny uppsättning af den bästa skottska whiskey och lätta gula havanna; den nya uppsättningen sattes in och de lätta gula röktes ut, till dess efter åtskilliga skålars afdrickande och cigarrers utrökande, bordet ble! nedsmordt med cigarraska och whiskey. de lätta gula vid antändningen besmorda med talg och herrarne sjelfve så smorda, att Mr Robert Smithers började misstänka, att cigarrerna verkligen ej voro så lätta, som de utgåfvos, och känn? sig ungefär så till mods, som om han åkte baklänges i en hyrvagn. Hvad Mr Thomas Poiter beträffar, fortfor han att skratta och skråla samt slutligen med några oartikulerade ord förklara sig vara spick rak nykter, till bevis hvaraf han med svag stämma