Aftonbladet – 7 september 1842, sida 3

2 att sammanlefnaden aldrig förr varit så förnöjsam, fridfull och rolig, söomhu, 8edan svordomar, kortspe! och dansgillenallmänligen upphört, och bruket af bränvin antingen alldeles blifvit, aflagdt,.eller åtminstone, inskränkt inom måttlighetens gränser. Undertecknad biskop -har all anledning att med glädje erkänna den välvilja och det förtroende, hvarmed jag emottogs och afhördes vid mina besök både i Tångabo och Ek, -: Då de sjuka, äfvensom anhängarne af deras meningar, ansågo det vara syndigt att genom läkemedel söka befrielse från sjukdomen, och, likasom i dunkelt medvetande af ett inre samband emellan den sjukes kroppsoch själstillstånd, sade sig frukta, att man då kunde upprycka hvetet med ogräsat, och då äfven, enligt hvad kyrkoberden Sundborg intygat, föräldrar funnos, nog kortsynte och fåfänge, för att skryta deröfver, att propheter appvexte af deras benomp; så kunde jag endsst med svårighet hos några sjuka i Ek åstadkomma en i så måtto förändrad öfvertygelse, att de lofvade bruka läkemedel, och dervid hemställa till Gud, att Han med dem måtte göra, hvad inför Honom syntes vara dem bäst och nyttigast. Huruvida jag för öfrigt hos menigheten lyckades väcka en sansad eftertanka, samt uträtta något till upplysning och tillrättavisning, ligger så mycket mera utom mitt bedömande, som jag härutinnan endast kunnat understödja presterskapets och kfonobetjeningens, både förut och efteråt, för ändamålet ådagalagda lofvärda bemödanden. På grund så väl af hvad undertecknad biskop här ofvanföre anfört, såsom ock af kyrkoherde Sundborgs den 4 innevarande Augusti till Konsistorium antomna berättelse i ämnet, vill Konsistorium för sin del finna, att den irågavarande sjukdomen påkallar prestens och läkarens förenade bemödsnden, äfvensom att de, hvilka, ehuru icke af sjukdomen besvärade, likväl dela och underhålla de sjukas oriktiga föreställningar, erbjuda ett fält mera uteslutande för presterlig verksamhet. Konsistorium, som hoppas, att presterskapet i detta afseende icke skall försumma sin pligt, är äfven förvissadt, att denna pligtutöfning, öfverallt der den ledes ef sann välvilja och kristligt nit, icke alldeles skall förfela sin verkan. Men i betraktande af hvad erfarenbeten redan gilvit vid handen, tror Koönsistorium likväl, att de ändamålsenliga, fogliga och fördragsamma polisåtgärder, som genom: skrifvelse af den 4 sistidne Juli till kronofogden i Kinds och Redvägs häreder, ef Konungens Befallningshafvande redan blifvit anberallde, kraftigast skola bidraga till förekommande af det ondas tillvext och utbredande. Skara domkapitel den 40 Augusti 18492.,