Aftonbladet – 7 september 1842, sida 2

och ehuru han sorgfälligt undvek alltsom kunde ge offentlighet åt denna hans bekantskap, insåg han likväl hvilket hårdt slag han genom den vära skilsmessan skulle gifva åt. den unga flickans känsliga själ. Han funderade på huru han som bäst och på det skickligaste sätt skulle kunna aflägsna sin skyddling från det vidliga sällskap, hvarutishon befann sig, och betrygga. henne er passande framtid. 3 En ung och skicklig verkgesäll, som ännu höll uppe de sista ruinerna efter fadrens verkstad, bade. länge i:tysthet hyst böjelse för Julia; hon bade sförut icke varit ogynnsamt stämd mot den hyggliga och allvarsamma ynglingen, men sedan Ludvig, likt en strålande: stjerna, som fördunklade allt, uppstigitpå hennes: horisont; hade ett nyt! lif, fullt af förtjusning, öppnat sig för henne, och då den unge bandtverkaren nu begärde hennes hand, tillbakavisade hon bestämdt denne friare... I sin smärta vände han: sig till Ludvig, och denne kunde icke undvika att-fälla en förbön för honom hos Julia, men allt förgäfves. Ludvigs förmälning med baronessan firades inedlertid med mycken högtidlighet, och snart derefter lemnade Ludvig orten, för ått.:resa till Sin Nya bestämmelse. Ungefär vid sammå tid spred sig det ryktet kring staden, att Julia en vacker dag försvunnit,. utan att man kunde upptäcka något spår efter henne: E I ee Utisen af Tysklands betydtigare residensstäder,. der ttern och dess angelägånheter utgjorde nästån en kifsåder för befolkningen, talades ungefär ett år etter denna tilldragelse om intet annat än en utmärkt ung sångerska, hvilken för första sången skulld uppträda i en ny operg, uti ett af de-svårare Nufvudpårtierna. Den slöja a bemlighetsfullhet, soi höljde den Unga artistens personlighet, väckte ihög grad publikens nyfkenhet. Intendenten sjelf hade tagit den unga artisten under sitt serskilda hägn och dragit för