Aftonbladet – 7 september 1842, sida 1

dem denna sanna hjertats och själens bildning, utan fastmer genom att vänja dem vid alla lyxens behof, vant .dem ifrån den sanna borgerliga verksamheten. Slöserier af alla slag och ett tygellöst värdshuslif; till: en del föranledt genom en trätlysten, lättsinnig hustru, bragte honom sedermera om allt välstånd, och familjen råkade i elände. Nödtvungne grepo nu de äldre döttrarna sig an med hvad de lärt, och biefvo modkrämerskory, dervid de hade tilifälle att tillfredsställa sin böjelse att kläda och parera sig... Deras verkliga skönhet och d.ras koketteri samlade snart omkring demsen skara unga lältingar, hvilka genom smicker. och rika skänker snart köpte sig de fåfänga qvimneornas bevågenhet. Rika slösare underhöllo nu huset, . och föräldrarae blefvo, till: lön. för deras apkärlek till sina barn, af dem beherrskade. Detdåttsinniga lefnadssättet tilltog; och familjens rykte sjönk med hvar dag. Den yngsta dottren: utgjorde dock ett berömligt undantag, från de öfriga. Julia, som knappt utträdt ur barnaåldern och hvars skörhet utvecklade, sig mycket finare än de. andra systrarnas, var till sin karakter alldeles en, motsats till dem. Obekymrad om sina äldre systrars äfventyr, uppehöll hon ensam, med barnslig tillgifvenhet för föräldrarne, och ett medfdt sinne för det rätta och dygdiga, ordningen 1 det sjunkna huset, efter sina krafter. Hon Var af-en stilla och tänkande natur, och dåltog aldrig i de andras förlustelser, huru gerna de äfven indragit henne i sin hvirfvel. Hennes enda verkliga glädje Var musik, den hön med passion älskade. Då hon tyst och oförtrutet fullbordat dagens arbeten, skyndade hon upp på sinlilla kammare och utandades, med underskön stämma, sina dunkla vemodskänslor i sången, vid ackompags nement af sitt klaver. Om.de andra öfverlemnade sig. åt yrande balnöjen eller på Operan prålade med deras: skönhet och dyrbara toilett, smög bon sig.i ex oansenlig drägt, i sällskap med nå