Aftonbladet – 6 september 1842, sida 1

— 22 em -wumemee—-FF—2X2-e—— — X5ann ———A ARR —— — AV vudvärk, och åtskilliga äldre herrar råkade i följd deraf i elakt lynne. Ju mera sällskapet makade sig upp i sina stolar, desto hastigare ville sto arne halka undan dem. Betydelsefulla reqvisitioner efter små glas konjak gjordes och sällskapets ansigten undergingo småningom de besynnerligaste förändringar. En herre märktes hastigt rusa upp från bordet utan den minsta förefallande orsak och skynda uppför trapporna med otrolig brådska, derunder illa tilltygande sig sjelf och köksmästaren, som höll på att stiga ned i salongen i samma ögonblick. Bordet afdukades, deserten bars fram och giasen fylldes. Fartygets slingringar tilltogo; åtskilliga. medlemmar af sällskapet började känna qväljningar och svindel och sågo ut som om de nyss lemnat sängen. Den unga herrn med glas: ögonen, som för en stund hade befunnit sig i ett fluktuerande tillstånd — eller lik en Aprilshimmel, än klar och än mulen — tillkännagaf hastigt sin önskan att proponera en skål. Efter åtskilliga fruktlösa försök att bibehålla jemnvigten, påfann han slutligen den utväg, att med venstra handen omfatta bordsfoten, hvarefter han började, som följer: Mina damer och herrar. Vi hafva en man ibland oss — jag skulle säga en främling — (bär syntes talaren gripas af någon plågsam tanke eller känsla, han tystnade och såg högst besynnerlig ut), hvars talanger, hvars resor, hvars muntra lynne —p Jag ber om förlåtelse, Edkins, att jag afbryter er,) inföll hastigt Mr Percy Noakes. — Hardy, huru står det till?,