lineamenter voro förvridna och hans kropp skakades af häftiga rörelser. Ser du den der gumgum? sade han. Nej sade jag, stirrande omkring mig. Gör du inte det?, frågade han. Nej, ta mig f-n jag det gör,, svarade jag; ooch hvad mera är, jag vet ej ens hvad gum-gum är för slag, sade jag. Jag trodde verkligen, att mannen skulle falla till jorden. Han förde mig afsides, och med ett uttryck af förtviflan, som jag aldrig skall glömm?, underrättade han mig i en låg hviskning — Middagen är på bordet, mitt hberrskap,, afbröt köksmästarens hustru. . ,Får jag den äran? sade kaptenen, bjudande Miss Julia sin arm och eskorterade henne ned i salongen med den mest otvungna min, såsom em han redan hade slutat sin berättelse. ;Kors, hvilken alltför märkvärdig händelse utropade den gamle herren, ännu bibehållande ställningen af en uppmärksam åbörare. Hvilken intressant resande han ärl, tillade de unga damerna. Hvilket högst besynnerligt zamn!, utropade den gamle, högst förvånad öfver den fullkomliga köld, hvarmed kaptenen afbrutit berättelsen. Jag önskade att han hade slutat sin historia först, sade en gammal fru. Jag undrar verkligen hvad en gum-gum är?p Ja det må Herren vetal utropade Hardy, som dittills hade stått mållös af ytterlig förvåning; jag vet ej hvad detta kan vara för slag i Indien; men här i landet skulle jag tro, att en gum-gum har ungefär samma betydelse, som ett munväder.n Huru obeskediigt! huru oädelt! hvilken låg afundsjukals sade hvar ech en under nedstigandet i salongen, ty sällskapet satte en obegränsad tro till kaptienens förvånande äfventyr. Helves var sällskapets lejon för det återstående af dagen — oförskämdhet och konsten att förvåna äro gällande frikort till hvar:e sällskap. (Forts.)3