Aftonbladet – 5 september 1842, sida 2

Får jag accompagnera dig, söta du?, frågade en af Mamsellerna Briggs, i den välvilliga afsigt, att göra hela effekten om intet. Jag är er oändligt förbunden Miss Briggs, svarade med mycken skärpa Mrs Taunton, som fullkomligt genomsåg hennes plan, ,mina döttrar sjunga: alltid utan aceompagnement.p Och utan röst, tillade Mrs Briggs halfhögt. Törhändar, sade Mrs Taunton, uppbiossande, ty hon gissade till innehållet af anmärkningen, eburu hon ej bade hört ordalydelsen. — pTörhända vore det bättre för visst folk, om de hade litet svagare röst, så att deras obehöriga anMörkningar undgingo annat folks uppmärksamet lp Qch törhändan, genmälde Mrs Briggs, natt vissa menniskor skulle litet bättre förstå att dölja sitt onda lynne, som, Gud ske lof, skiljer dem från allt annat folk, om vissaherrar, som blifvit uppfiskade, för att figurera för de der menniskornas döttrar, ej egde nog urskillning att egua annat folks döttrar sin hyllnirg.n Menniskor, för er!, utropade Mrs Taunton. Ja, just menniskor, min frun, svarade Mrs Briggs. Ni är ganska oförskämdl!o Och ni högst gemenl ,Tyst! tyst afbröt Mc Percy Noskes, som var en af de lyckliga få, till hvilkas öron denna dislog framträngt. Tyst för Guds skull! — dueiien börjas. Efter en stunds gnolande och några fruktlösa försök att bitta på rätta tozen, började kaptenen sluteligen följande duett med en sträf röst, som helt hastigt sänkte sig, Gud vet huru djupt, och selermera fortfor att hålla sig i de lägre tonerna, med den mest ihärdiga envishet, och utan den ringaste utsigt att någonsin kunna åter komma upp i de högre... Eo sådan röst erhåller vanligtvis i privata kretsar namnet basröst.p Jag (sjöng kapten) hä-ölsar dig fre-eåliga fa-ag0a: