Aftonbladet – 3 september 1842, sida 1

gen: nå — och alla, som ha en liten smula röst, måste naturligtvis bidraga till den allmänna trefnaden — och — och — med ett ord, jag hoppas, mel full säkerhet, att vi skola få en högst angenäm dag.n Meddelandet af dessa anordningar emottogs med den högsta entusiasm. Mrs Taunton, Eme: lia och Sophia voro slösande med sitt bifall. Nå, men säg mig, Percy, sade Mrs Taunton, phvilka komma att bli våra tio kavaljerer? VÅh, jag känner en hel hop unga herrar, som med förtjusning skola deltaga i vår tillställning,, svarade Mr Percy Noakes; först och frärast hafva vi — Mr Hardy, anmälde betjenten. Miss Sophia och Miss Emilia antogo de intressantaste attityder, de i hastigheten kunde. Huru står det till sade en groflemmad her re, af omkring fyratio år, stannande i dörreny med minen af en tafatt harlequin. Det var Mr Hardy, eller den rolige herrn, såsom vi redan hört Mrs Stubb kalla honom. Denne man var en rolighetsmakare, ett slags sällskaps-Pagliszzo, stod serdeles väl hos alla fruar och Var äfven en sior favorit hos alla ungherrarHan var alltid en oumbärlig man vid ett lustparti, och farn sitt största nöje uti att ställa till någon liten oreda vid dylika tillfällen. Han kunde sjunga lustiga Visor, härma åkare och sångfåglar, spela pizzicato på kindbenet och utföra konserter på Davids harpa. Han åt och drack, som en hel karl, och var Mr Perey Noakes intimaste vän. Ansigtet var rödbrusigt, rösten något hes och hans skrattsalfvor dånade som en åska. Huru står det till? yttrade denne hedersman, under ett skallande skratt, såsom om det varit den putslustigaste sak i verlden att göra en morgonvisit, hvarjemte ban skakade fruntimmernas händer med sådan styrka, som Om deras armar varit lika så många pumpstänger. Ni kommer, som vore ni efterskickad ., sade