Aftonbladet – 3 september 1842, sida 1

så bed honom höra hit igen kl. 5 i e m., Mrs Stubbs. pJa bevars, sir. Mr Percy Noakes borstade sin hatt, sopade skorpsmulorne från sina permissioner med en silkemäsduk, gaf sina lockar en behagligare krökaing medelst att rulla dem kring sitt pekfinger och -skyndade ut på gatan, styrande kosan till M:s Tauntons bus på Stora Marlboroughgatan, hvarest hon och hennes döttrar bebodde en af de öfra våningarne. Hon var en fryntlig enka om femtio år, med kropp af en jättinna och själ af ett barn: Nöjet var hennes afgud och konsten att uppfinna angenäma tidsfördrif hennes lifs uteslutande sträfvan, Hon var alldeles förtjust i sina begge döttrar, hvilka voro lika lättsinniga och fallna för förströelser, som hon sjelf. Mr Percy Noakes helsades Vid sin ankomst med enhälligt utrop af förnöjelse. Sedan helsningsceremonien vederbörligen försiggått, kastade han sig ned i en ländstol bredvid damernas sybord med det lediga och ogenerade väsende, som karakteriserar en man, som kommit sig, hvad man kallar, väl in i en familj och der står på goda fötter. Mrs Taunton var ifrigt sysselsatt med att pryda en liten hatt med stora chära bandrosor på alla ställen, der det var möjligt att fästa dem; miss Emelie Taunton slingade en urkedja och miss Sophia satt vid pianot, inöfvande en ny sång — orden författade af den unga officern, eller polisnotarien eller tullsekreteraren eller någon lika interessant amatör. Ni, goda varelsel sade Mrs Taunton, vän dande sig till den artige Percy. Ni är riktig! snäll! Ni kommer väl i afseende på vår till ämnade lilla lustresa, kan jag förstå?, Det är icke så utan det, svarade Mr Noske triumferande. KommMen nu hit, fickor, och ja; skall upplysa er om hela tillställningen Mis Emilie och Miss Sophia nalkades bordet met