Aftonbladet – 2 september 1842, sida 1

STOCKHOLM den 2? Sept. Engelsk post på förmiddagen medförde tidningar från London af den 26 Augusti, och tysk snällpost Hamburger-blad af den 27. STORBRITANNIEN. Lugnet i de oroliga fabriksorterne fortfor at allt mer och mer återvända och stadgas. I några städer — säger en tidning — fortfara väl ännu fabrikarbetarne att afhålla sig från arbete, och mycken jäsning i sinnena råder oemotsägligen ännu. Men de rörelser, som ännu förmärkas, äro blott dyningar efter stormen. Denna är förbi. En af förre konungens i Neapel söner, prins Murat, hade nyligen från Förenta Staterna ankommut till England, och ämnade nigon tid uppehålla sig i London. Från Goda Hoppsudden hade underrättelser ankommit till Engiand, att de från dervarande kuloni utvandrade holiändska bönder, som nedsatt sig vid Port Natal och förklarat sig oberoende af Engelsmännen, haft en träffning med de mot dem från Capstaden utsk:ckade trupper, i hvilken bönderna besegrat Engelsmännen och tagit deras fältartilleri. Engelske befälhafvaren drog sig då tillbaka fill sitt förskansade läger, på hvilket HolTändarne derefter gjorde ett anfall, hvilket aflopp olyckligt för de sednare. Förstärkningar hade måst afsändas af engelske guvernören i Capstaden till trupperne vid Port Natal. TYSKLAND. oo Vi hafva förut omnämnt det förslag, som af deputeräden i badiska andrå kammären, von Itzstein, blilvit gjordt, att förklara ministrarnes bekanta cirkulär till embetsmännen, med uppmaning att använda sitt inBytande till regerivgens fördel vid de sista representantvalen, för grundlagsvidrigt, såsom det ock i sjelfva verket är. Förslaget hänvistes till en af kammaren nedsatt kommission, hvilken nu inkommit med sitt yttrande. Då detta yttrande rörer en vigtig fråga i det konstitutionella statslifvet, anse vi oss böra meddela detsamma. Det föreslår kammaren ati förklara följande: cKammaren finner ministrarnes reskript, rörande de sednaste valen, innefatta en kränkning af den valfrihet, som grundiagen garanterar. Hon ser i dessa reskript en åtgärd, som strider emot de högsta grundsatserna för en god och vis statsförvaltning, emedan derigenom alla embetsmän, till och med de, som tillhöra lagskipningen, kyrkan och skolan, uppmanades att i debdna deras egenskap, följaktligen med de medel, deras offentliga ställning gaf dem, verka på valen iden för dem antydda riktningen, hvarigenom de rycktes ur deras värdiga ställning såsom rättvisans väktare och lagarnes tjenare, och försattes i siällningen af ett, medborgarne motsatt parti, hvilket allt måste framkalla en djup oro i sinneng. Kammaren beklagar, att denna åtgärd och sättet för dess utförande icke allenast måst verka högst förderfligt på folkets moralitet, utan äfven väsentligt försvaga medborgarnes förtroends för embetsmännen, och, till stor skada för statsförvaltningen, skaka tron på dess aktning för grundlag och rätt, och derigenom äfven en hufvudgrundval för dess moraliska kraft och verksamhet. För att uppfylla sina, emot furste och fädernesland-lika heliga pligter, ser sig derföre kammaren nödsakad, att högtidligen uttala denna sin fasta Öfvertygelse, och att nedlägga densamma i sitt protokoll. Då detta betänkande skulle föredragas i kammaren, inträdde .en regeringens kommissarie, och uppläste en skrift, underteknad af ministrarne, i hvilken de förklarade kommissionens betänkandesförolämpande för regeringen, och den för densamma valda formen grundlagsvidrig, emedan den innefattade beskyllning för kränkning af konstitutionella rättigheter. Ministrarne hade beslutit, att icke deltaga i öfverläggningen om detta betänkande; de måste tillbakavisa hvarje försök af kammaren, att ensam uttala sådana omdömen. Afsigten med reskripten hade endast varit, att motverka ett partis behberrskande af valen. -— Efter en kort debatt antog kammaren, med 34 röster emot 24, kommissionens ofvan meddelade förslag. Det bör härvid märkas, att då denna diskussion föreföll i kammaren, hade premierministern, friherre don Blittersdorff, som under större delen af låndtdagen varit frånvarande vid ett bad, återkommit till Carlsruhe: Det är emot honom, som missnöjet i Baden hufvusakligen synes vara riktadt, och att ban icke uppträdt i kammaren når gon enda gång, hvarken före sin resa eller efter sin hemkomst, försatt försvara sig och sitt system, visar att han befinner sig i en ganska betänklig RR Kö mm tr. KM mn fn 0 at da daA Än