Aftonbladet – 1 september 1842, sida 3

strålarne frambryta af denna eldmassa, som utgår från de stora industri-utställningarne rundt omkring trädgården. Vattnets lätta element afspeglar allt, de förbivandrande, grupperna som iägrat sig under träden, m. m. Man ser, att det är en annan bild än den från boulevarden; men jag tror ögat heldre hviiar på den förra, än på denna. Dessa Palais Royals trädgårdar andas någonting mera poetiskt, isynnerhet detta sednast omtalade ställe. Hår är äfven stället för dessa parisergaming, ehuru det kungliga palatset eljest håller dessa ynglingar temligen på distans. Det förhöjer intrycket att här möta denna klass af Pariserbefolkningen. Deras samlingsplats är just vid den omnämnda bassinen; här utvecklar sig deras liflighet, deras muntra, djerfva väsende, deras goda och eiaka qvickhet, som af bourgeoisien icke utan deltagande omfattas. Det är denna bourgeoisie, som företrädesvis herrskar i Palais Royal; man träffar der mödrarna med deras barr, fruarna vid sidan af deras männer, Commis och Commisvoyageur, ensamme eller med deras grisetter, detta påie-z8e af medelklassen i samhället. Lasten utan mask — den lagliga lasten har försvuanit — den, hvaremot men icke har eller kan sätta någon lag, föredrager, om. den tillhör la haute volge, pboulevarderna, samlingsplatsen för samhällets påle melen; är den af en lägre sfer, vägras den förmån att besökan Palais Royal. Lulena är här således temligen ren; men fabeln om den förbjudna frukten återkommer hvarje dag. Begäret är det sora främst erinrar menniskan om hennes ursprungliga förhållande till jorden, derföre önskar bon sig framför alla ting det jordiska. Men likasom ingen