I — — En Fransk tidning innehåller följande underbara histeria, som vi skynda att meddela våra läsare: Den elektriska kemien är fruktbar på underverk, och hvarje dag medför ett nytt sådant. En lärjunge af Berzelius, som i Sverige sysselsatte sig med den galvaniska förgyllningen, hade ibland annat användt ett fårskinn, på hvilket några ulltappar sutto qvar. Ham märkte, att de på åtskilliga ställen voro betöckte med guld; nu fortsatte han sina forskningar och började förgylla ett helt skinn, hvars ull förblef lika så silkeslen som den var i sitt naturliga skick. Denne unge lärde, sem bor i en by, hade visat sitt gyllene skinn för bhönderna, hvilka hav verkligen roade sig med att gifva några elektriska stötar. Desse inbröto nu j hans aboratorium, hvilket de kallade djefvulens smedja, och förstörde allt som derstädes fanns, Den stackars kemisten måste nu taga sin tillflykt till Upsala, der han emottogs af studenterna, som gjorde sammauskott för att underhålla honom och att åt honom inrätta ett nytt laboratorium, der han kan fortsätta sina forskningar. så att vi kunna hoppas snart få kläden af guld, silfver och platina, hvilka, i fall förgsllningenbefinnes solid, med fördel kunna orsätta. galoner och broderier. på Våra uniformer. Så långt den franska tidningen. Vi förmoda, att bland dem, som icke skola bli minst förvånade öf ver denra upptäckt, äro baron Berzelius och studerande korpsen i Upsala.