Aftonbladet – 30 augusti 1842, sida 1

mycket glada deröfver, svarade furstinnan sakta och rodnade starkt. Tarje! sade intet, men man sig på hela hans väsende det istryck, som ,Sophias förtrollande skönhet gjorde på honom. Furst Artschil Nakaschidse hviskade till furst David Gurjal: ,det går för sig utan Alajars puliver;) men i detta ögonblick hördes klockorna och gudstjensten började. Liksom furstinnan Sophias utseende gjort ett mycket starkt intryck på Tarjel, så hade han äfven mycket behagat henne. Hans manliga gestalt, hans svarta mustacher, hans växt, styrkah och lifligheten i hvarje hans rörelse. hade lika mycket slagit an både på män och fruntimmer. Ett djupt ärr efter ett sår, som han fått af en tscherkassisk sabel och hvilket gick öfver pannan och den högra sidan af ansigtet, vanståilde honom ej, utan gaf honom någonting eget, retande; man visste att den, som gilvit hogom hugget, derför erhåilit dödsslaget al hans hand. Iatet under att samteliga Gamdeler och Moachler efter hemkomsten ur kyrkan enhälligt uppstämde hans lo. Före middagsmåltiden gaf Mamia ett stort skådespel. Ungdomen red i kapp på snabba hästar, sköt och kastade dscherid, med ett ord det var de gamla akådespelen i all deras glans och herrlighet. På Mamias bön visade Tarjel sig äfven på den häst, som han d.gen förut fått till skänks. Furstinnan Sophia satt, omgifven af hela sitt hof, på balkongen och Mamia försummade intet tillfälle att göra sin syster uppmärksam på hans nya väns stora skicklighet. Mamia och Guriens metropolit, Gregor, jemte de båda förmyndarne, gingo sjelfva till Tarjei, för att inbjuda honom till den tillredda målti