Aftonbladet – 30 augusti 1842, sida 1

Furst Tarjel, som insomnat, trött af resan och sent, såg ej solen gå upp, en mycket ovan ig sak ör honom, Slottskapeliets klocka hade redan kallat till bön, den unge Mamia hade återkommi: från jagten med en mängd fasaner och rapphöns, då Kazis son, full af blygsel öfver sin långa sömn, tillkallade Chapiskerja att bjelpa honom vid klädseln; derpå satte han sig vid föanstret och afvaktade med längtan furstinnan Sophias gång till kyrkan i procession ). Gudstjensten hade ännu icke börjat, då furst Tarjel gick i kyrkan och ställde sig bredvid Mamia Gurjel; och alla de närvarande fruntimren och männen bugade sig djupt för honom. Furst Tarjel å sin sida bockade sig åt båda sidor, men lade, då ban bockade sig för fruatimmerna, handen på bjertat och hufvudet, hvilket mycket behögade alla. Mamia gick fram till furstinnan, visade henne Tarjel och sade: Syster, Kazis son är kommen till Simons barn. Vi ötfvergifaa äro ) Denna procession eger än i dag rum vid det mingreliska hofvet, och då jag (Potocki) uppehöll mig i det gästfrila Sugdid, hade jag ständigt en sådan syn utanför mitt fönster. Alla fruntimmer gå i två rader, främst tvenne genom sin ålder vördnadsvärda Gamdeler (hofdamer), efter dem två rader unga och skösa Moachler. Efter dessa i midten af processionen går furstinnan med den äldsta Gamdelen och omgifven af de förnämsta af henne: manliga betjening; efter dem komma åter tvenne rader unga Moachler, och en Gamdele slutar täget liksom det öppnas af en Gamdale. Förstefter denna skara komma männen. I kyrkan stå fruntimrea till venster, männen till höger. Minnerna sjunga fromma sånger, men blott i kyrkan, qvinnporna aldrig.