Aftonbladet – 29 augusti 1842, sida 2

helgd ännu i dag. Knappt varseblefvo Tarjel och ynglingen Mamia hvarandra på afstånd, förrän de båda hoppade af hästarne, gingo hvarardra till mötes, bugade sig begge djupt och sedan bjertligt kysste hvarandra. Men här vorc hjertats och ceremoniens bud i öfverensstämmelse; ty Mamia, som länge hört talas om Tarjels mod och tapperhet, längtade mycket att fi lära känna borom, och Tarjel såg med tårar ögonen sonen af Tawar Simon, som varit så när: förbunden med hans fader Kazi. ,Innan vi stigs till häst, skola vi byta vapen,, sade den unge Mamia, tog en rikt smyckad Lekuri (gurisk sabel) af gammalmodigt arbete och lemnade der åt Tarjel. Mina förfäder buro den, du är der icke ovärdig, och jag skall bemöda mig, att e sätta någon fläck på ditt vapen., Tarjel spän: de lös sin abchasiska sabel och sade: Lejor föda inga harar; denna sabel bars af Lewan Da dian; hvarje Mamia Gurjal var ett lejon, och dv skall också blifva det.. De redo nu gladt bred. vid hvarandra, tilldess Mamia ropade: vhvar ä) då Beshan? han skall sjunga för oss.. Beshar och tvenne unga Gurier gingo några steg framför Mamia och Tarjel, och uppstämde en imeretisk gästsång, af det slag, som ännu vanliger sjunges; orden kunna med lätthet ändras der och lämpas på den gäst, till hvars ära sånger sjunges. i Snart framglänste Usurgetis hvita murar midi ibland träd och vinrankor. På en höjd, midt pi en vidsträckt äng, som kallas Mindori, höjde sit de höga, hvälfda murarre, lemningar från ur åldriga tider, och ofvanpå hvalfven hvilade de: rymliga tvåvånings boningsbuset af trä, bygdt : turkisk stil. På den sidan, som vette åt Min. dori eller den vida, gräsbeväxta planen utanför slottet, hängde den med ett litet tak och fönster försedda, brokigt målade balkongen, lik ett fågelnäste. Man kunde efter behag draga upp och ned dessa fönster; vilda vinrankor och orienta