Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 3

sina åsigter, jag vet ej af hvad orsak. Nu vill jag under ett lånadt namn se er furstinna, emedan jag, utan att hafva sett henne, svurit, att ingen annan skulle blifva min maka. Den gamla besinnade sig litet och sade derpå till Tarjel: sUppriktighet mot uppriktighet. Furstinnan Scphia har flera gånger hört. talas om dig, och man vet i Gurien, att den tappraste armen och det bästa hjertat egas af Batonoschwili. Tarjel. Men hvarför hsr du gjort bekantskap med Assatiani i Askani och kalasat med honom?, — Min moder, svarade Tarjel, npai vet att Assatiani uppväxt hos oss. Han var min barndomsoch ungdomskamrat. Vi hörde tillsammans de första kulorna hvina och de första vapnen slamra. Tillsammans drogo vi emot Turkarne, Abchar serne och Imeretierne. Han är mig af hjertat tillgifven, och fastän ban sedermera låtit många orätta handlingar komma sig till last och låtit utropa sig till eder herre, så kunde jag dock ej afslå hans inbjudning. Vi hafva svurit hvarandra broderskap på virt eget blod och druckit et vid vår ed.o — Min son,, sade den gamla, — påt mig kalla dig så; mina åttatio år gifva mig rättighet dertil — jag kan ej gilla, att du går till Usurgeti under fremmande namn; stanna där med min sonson, jag går förut med mitt folk, och den unge fursten stickar antiogen sin örmyndare i stället för sig, elier kommer sjelf. Den föräldralöse furstens hof är fattigt, men ännu finnes nog qvar att mott Kszis son. Tarjel ville göra hvarjebazda invändningar, men den gamle tillät det ej, uten sade: dia Önskan är äfven min, och den gamla Praxeda Gabunia har ännu ej åtagit sig någon sak, som hon skämt bort.s Med dessa ord satte den gamia sig på en mulisna, som bar en rik, turkisk sadel, hviskade ännu några ord i sin sonsons öra och hagaf sig derpå å väg, åtlföljd af nägra tjenare. (Forts. följer.)