Aftonbladet – 26 augusti 1842, sida 3

der stark storm, uti öppna sjön räddat 9:ne i sj nöd stadde Kurländske bönder och dem landsatt Riga; så blef samma medalj, uti Magistratens:ot fleres af Borgerskapets närvaro, -honom offentlige tillställd å BRådhussalen nästlidne Onsdag af stade Borgmästare, som uti ett, för tillfället lämpadt ta närmare utvecklade grunderne för denna hedranc utmärkelse. (Barcmetern.) Lund d. 20 Augusti. Den 48:de dennes fört var vid stadens Kämnersrätt till behandling ett up; skjutet mål emellan drängen Anders Persson i Wi stra Karaby och stadsfiskalen E. Adamsson härsti des, Anders Persson häktades den 28:de sistlidr Mej, af anledning, att ban vid stadens norra tu under våldsamt körande skulle hafva skadat ett vi vägen stående barn. Uien att anmäla målet ti handläggning vid vederbörlig domstol, qvarhölls Ar ders Persson i fängsligt förvar ända till den 9:derpå följande Juni; då herr stadsfiskalen ändtlige fann för godt att derom göra anmälan hos Kämner: rätten, som efter samma dag företaget förbör, stra. utsläppte Anders Persson ur fängelset. Under ni gon af de tolf dagarne, som förflöto emellan häktar det och frigifningen, inkallades Anders Persson fångvaktmästarens rum och tilifrågades af Adamsso om han ville uppgifva hvilka personer, som varit hans sällskap, då barnet skadades; och åå Ande: Persson af skrämsel varit oförmögen efterkomma he: stadsfiskalens begäran, hade denne tilldelat hono: dels örfilar, dels slag å armsrna med en så kalla tjurpiska, samt derefter gifvit befallning om on black påläggande. Rigtigheten af denna Anders Perssor uppgift styråtes genom vittnesmål af vaktmästare Persson, och änskönt fångvaktmästaren Jonas Nil: son, troligen af vördnad för sin höge förman, hel stadsfiskalen, i början afgaf alldeles skiljaktig berä telse, instämde han dock sedermera, efter det att i mindre kämnerspreses, än actor publikus, på e värdigt sätt förehållit honom vådan af bsns mens diga förfarande, hufvudsakligen i Perssons vittne: berätte!se. Hr stadsfiskalens uppgift, att sturskh: hos Anders Persson varit vållande till den honor tilldelade sgan, motsades ej mindre af vittnat Pers son, än af ett annat wittne från Anders Persson föde!seort, hvilket försäkrade sig under tjugo år ha va känt Anders Persson såsom cn den mest still och fromsinta menniska. — Hela den ifrågaåvarand Kämnporsrätts-sessionen företedde ett det mest ske ande uppträde, och man må i sanning på mensk ighetens vägnar blygas öfver att i nittonde sekle publika embetsmän våga tillåta sig dylika i lag för vudna pinoförsök. . (S. C.)