Aftonbladet – 26 augusti 1842, sida 3

från vagnen, I samma ögonblick uppstego den unge Clark, från Stockport, och häörr Donall, i vagnen, som således var i kartistchefernes våld. Herr OConnors utseende var eget; hans kläder voro sönderrifna till trasor, och på hans oordnade hår hvilade en liten skinnmössa, som en Irrländare satt på honom; i stället för den hatt, han förlorat. Blott några ögonblick behöfdes, för att draga de blåas vagn, bvilken Kartisterne bemäktigat sig, till de sednares talareställning. Ingen enda Tory fanns qvar på slagfältet. Med igensvullna ögon samt näsorna blå och krossade, hade de begifvit sig till polisen och fordrade med höga rop:herr OConnors, det ondas tillställares, arrestering. Efter sammanträffningen på torget vandrade Kartisterne omkring gatorna, sjungande sin kandidats, Joseph Sturges, lof, men utan att föröfva några våldsamheter. Den toryistiska magistraten har utfärdat stämning mot OConnor, anklsgad för att hafva stulit en rjössa, hvilken han, såsom det sades, under slagsmålet skulle hafva ryckt från en af de blåa, oeh för att bafva våldfört flera personer, sämt mot åldermannen Frerson, hvilken tillställt dessa oordningar. Det säges, att resultatet af herr OConnors kraftfulla förhållande varit, att 200 valmän beslutit sig att rösta på herr Sturge. Tories svära att de skola hämnas, och man talar om att banditer skola varg legda att mörda herr OConnor, eller åtminstone att såra honom. Herr OConnor har fått svåra kontusioner på bröstet och ryggen, men han är icke så illa åtgången, att han ju ej kan visa sig på talareställningen. Många äro sårade; de esta protestera att de fått stryk af herr OConnor, hvars martialiska åtbärande under denna strid uppväckt en panisk fruktan hos dem.