rätten i Grenoble har jag haft olyckor. Men Py rec6erna! de sköna Pyreneerna! Der är det nöj och ära att arbeta. Der går kontrabandisten, p ljusa dagen, med öppen panna, bössan öfver axel! och i byxfickan sin goda knif med fotlångt blad Tullsnoken gör sig osynlig, han, döljer sig un der en blus, spionerar och utlägger snaror: sällar är han beväpnad. Det är uppoch nedvänd: verlden. Ack! Pyreneerna! gränsen! — och ef ter en suck, skänkt åt så många leende min nen, sade han, återkommande till sin första tanke Det var ändå ledsamt, att jag ej klämde han hals litet bättre.n Jag upprepar, att i Parisn.... Det gör ingenting. Det var väl för honom att han var en källar-råtta, Annars skulle ja gnart hafva gjort slut på honom, det mått hafva kostat hvad som helst. Och vi skulle a! lesammans hafva hjelpt till dermed. Hejsan Du, min beskedlige vän, som man kallar For tung,.och du, min sötaste, skulle, ta mig tusar hafva varit med om leken. Jag skulle hafv tvungit dig att gifva honom ett slag med påke över tinningen, eller att ränna knifven i han strupe, alltefter, behag. Gör en medbrottslin af alla vittnen: det är min regel.n Fortun ryste, då han hörde i hvilka hände hans smugglarespekulationer fört honom. I mitt hvardagslif, sade La Poigne, kan ja skryta af att vara mycket from och ur stån att göra ens en mask emot, Men, ser ni, s snart jag har Varan på ryggen, då blir mitt bio varmt; för att föra den till säker hamn, skull jag sticka knifven 1 min egen fader., Då herr Perrot köper. vårt tre-sex,,.sad Madeleine med förtrytelse, och när ban gräla På oss, för det att det icke är nog väl mätt, s vet han minsann inte huru mycket ondt vi slitit för att skaffa honom det.n Han sofver nu, hanv, instämde La Poigne phan behöfver ej utsätta sitt skinn.n Ej en gåDg ett runstycke af sin förmögenhet